lereta bevakade alltför väl sin syster alt I donna skulle ha vågat blanda sig i hvarken I sjökort eller andra kort. Hon sade enjdast: Majken, om jag blir ledsen för nåi got, så... och Majken var som ett mjukt vax i hennes -hand. Emellertid hade den förste friaren totalt försvunnit, sedan han fått höra namnet på den nye brudsökaren; och apotekaren svor, skrattande, på att han skulle ha sina tre tunnor råg af någon annan. Ändtligen var månaden full sedan den märkvärdiga midsommarsdansen. Då sade en afton gamlefar, som hittills tegat och ej låtsat märka något: När går du ombord; son? Kaptenen ryckte till. Fråga mig tre dagar härefter, så skall far få svar! Hans öde skulle bestämmas innan dessa fre dagars utgång — det var kaptenens ultimatum. Fria eller icke fria! Men då icke fria betydde ett mörker för hela lifvet, blef frieriet oundvikligt. Då han hunnit till detta afgörande, utgjorde målet för nästa fråga hvilkendera af e tre dagarne skulle väljas. Torsdagen var en Tycho-Brahedag, ej egnad att afsluta vigtiga handlingar. Fredagen kunde än mindre duga för kärlekssaker: den hade sin hemskhet efter afskedet från Kreemer... en dag, som sjömän dessutom aldrig riktigt godkänna att vara lik de öfriga i veckan. Äterstod endast lördagen, hvarom ej var annat att iakttaga än att den var torgdag och postdag — så mycket bättre: det var då dubbelt göromål på apoteket, så att man kunde bli mera ostörd deruppe... Alltså lördagen. (Forts. följer)