Men hvad menade du då —skulle Margreta vara svårare vunnen än jag? 5å till vida, min hjertans vän, att du nedlät dig att fatta behag till den som sökte vinna dig: Nå, när man mötes på hälfva vägen, är halfqväden visa nog att göra en hel bröllopssång af. Hvem vet om icke Margreta tycker bäst om en böjelse, som kan begripas utan både halfoch helqväden visa. Hon lär icke vara känslolös för det intryck, hon så tydligt gjort på en man, som är känd att vara allt annat än fruntimmerskarl. Hon flyttade två gånger plats under den ena leken för det hån kom för nära — icke håde hon varit besvärad af grannskapet, om det känts fullkomligt likgiltigt. ; tQvinnoslughet är säker kompass. Råkar kapten alldeles ur kursen, får du vara hans sjökort... Godnatt, mitt barn... Måtte ingen själ i staden bli sjuk i natt, så att jag får sofva i fred! Och med en stor gäspning afslöt den äkta mannen konseljen. 5. Den röda silkesduken. De åtta dagarna voro förflutna, då kapten Rutger skulle fara öfver till England, och ännu åtta och åtta dagar dertill, och likväl flyttade sig hvarken resan eller någet annat ur fläcken, undantagandes, förstås, den tyranniska kärleken, som icke lemnade rast eller ro. ok i Han hade de två sista veckorna dagligen våde träffat och talat med den ståtliga Marreta, men han såg alls intet land på det? constiga farvatten, som han kommit ut i; och beträffande det sjökort, apotekaren en sång nämt, så var det oåtkomligt. Mar