Aftonbladet – 22 februari 1861, sida 1

Sådana frågor, Majken; äro mig alls icke i sinnet. Hvarföre vill du ständigt torska efter det, som jag icke skyndar att hvarken söka eller hitta, och hvarföre skulle justnågon i går... Ja, den frågan anstår dig, Margreta, då just Falken, min egen man, påstod. att du skulle bli den vackraste i hela ringen... Nånå, jag har väl dansat ut jag — sjuklig och ledsam, är jag aldrig ny... Men lika odt om mig! vå älskar jag så innerligt, argreta, att du väl bör löna mig med något litet förtroende. Nå, om jag skall tillstå sanningen ... Ack, herre Gud, så roligt... Det var något ändå — skynda dig att tala och lägg bort de der blygsamma afbrotten. Du vet att ia , som varit gift år och dag, begriper en . hop. Det må du göra, men om jag icke. vill begripa, så är väl derom ingenting att säga. Jag tycker icke om att man betraktar mig liksom jag vore en tafla eller en bild. Och hvem kunde betrakta dig så .. Tyvärr rodnar du icke. — då är det ingenting bevändt. Men säg mig ändå hvem som hade den djerfheten att misshaga stolta mamsell Margreta? ; Det var en herre, som visst icke länge varit här hemma. Han lärer ha sålt sin del i det fart g, som han fört, och tänker lemna landet. För resten hörde jag icke på hvad flickorna pratade. Bestämdt kapten Rutger. Jag känner honom ganska väl och är nyfiken att höra hvad du säger om honom. RT Du inser att jag såg honom ganska lite, men det förekom mig att. han hade något mera eget, oeli manhaftigt i sitt utseende än särdeles vackert. .. 4 pet Nånå; att-börjarmed går väl, det an —