Aftonbladet – 22 februari 1861, sida 1

så många spejande ögonkast hade sändts alltsedan den strålande uddevaållarosen kommit att fördunkla stadens öfriga rosor. 4; Systrarna. I fru apotekerskan : Majken Falks sängs kammare sutto de båda systrarna midsommardagen på morgonen i förtroligt samspråk med hvarandra. Den unga frun, en blek och fin qvinna, hade nyss söft och lagt till hvila sin förstfödde; och medan hennes fot sakta trampade vaggan, krusade hennes händer ett öre bestämdt att på. aftonen pryda hennes rägt. Nå, Margreta, har du ej detringaste att bestyra för dig? Naturligtvis blir den här pikenicken på Starön ingenting mot aftonen i går, men i alla fall så... Mitt är redan i Ordning — du vet att jag har så litet att göra med. Tyvärr — menjag vetlika väl att många, som ha tio gånger dina resurser, icke kläda sig..en fjerdedel så bra som du. Du har densbästa smak... ack, ja, du har allting du: helsat —den unga frun suckade — skönhetf.s åter en suck... och allas dyrkan; tillvoch med... ja, till och med min man har ögon för dig... här blef sucken så djup, alt kammarduksremsan, hvars ena ända blifvit kastad öfver halsen, höjdes liksom på en förrädisk våg. SRära Majken, jag tycker ofta att du har ett narraktigt tal för dig. Har jag väl nånsin uppmuntrat någon? Bevars, ingen... Men var nu ej längre så förbehållsam, snälla Margreta, tan ät mig Veta om ej någon särskilt — duvet hvad det ordet betyder —igårafton gafaktpådig?