Aftonbladet – 22 februari 1861, sida 1

visst icke en annan Kremer — sådan vänskap. sade han, Cknytes blott en gång i lifvet — men i alla fall en kär och aktad vän och derjemte en värderad affärsvän: köpmannen och sjökaptenen hade vid flere tillfällen låtit sina kloka hufvuden göra gemensam sak. : Men nu fanns blött en endasåk som upptog kaptenen Rutger, då ham frampå natten sökte hemmet: Huru i all: verlden skulle han bli bekant med egarintian till de små paljetterade skorna; hvilka under midsommardansen så vackert hade smekt: hans ögon? i Lyckligtvis rann det honom innan morgonen i sinnet att apoteket under förmiddagarne var att betrakta som ett slags klubb, der stadens herrar vid besken och Smorsellen (en lång karamell; fullspäckad med nejlikor) diskuterade om handel och sjöfart, sädesoch bränvinspriser, framför: allt om olitiken och leveranserna till kronan, som jade stora magasiner strax invid staden, hvilket allt dock ieke uteslöt någotsmåprat om borgmästaren -Och sista rådstusessionen jemte litet nyhetskrafs ur stadens-hvardagskrönika. Detta ulit väl betänkt, och redan disponerad: att slå armar och ben: af den rike landtmagnaten Chrisman, ifall han i brådbraske besökte staden, apoteket isynnerhet, klädde sig kaptenen efter högsta nodet, med största omsorg han någonsin visat i toälettväg och gick derefter att inom eget territorium söka den vigtigaste man, som han då erkände, nemligen stadens respektive apotekare, hvilken hade den oskattbara förmånen att vara svåger med midsommarfestens första skönhet... Men innan vi se resultatet af denha mas növer, skola vi kasta en blick bakonr gardinerna i hertsapotekaurensöfra våning, dit