lertid under the dull season haft säväl en italiensk som två engelska operasällskaper, hvilka 4ill en del gjort och ännu göra ganska goda affärer. Det italienska sällskapet har för det mesta spelat för tomt eller halit hus, men det engelska jällskapat i Her Majestys theatre har haft ej blott en succesd estime, utan till och med gjort furore med Macfarrens nya opera: Robin Hood. Detta är väl till större delen ait tillskrifva den omständigheten, att Robin Hood4 är en helt och hållet nationel engelsk opera, utan märkbara tyska, franska eller italienska tillsatser. Hjelten i operan är den ryktbare, ädle stråtröfvaren Robin HBocd, hvilken på Richard Lejonhjertas tid gjorde England osäkert och blifvit af Walter Scott förevigad i Ivanhoe4. Denve vinner, förklädd såsom en välmående och hederlig godsegare, sheriffens i Nottingham sköna dotters hjerta, men kan ej erhålla sin älskarinnas hand, innan han vid en målskjutning visat sig vara den bästa skytten, ty på. dessa oroliga tider ansågs skicklighet i bågskjutning såsom mannens första dygd. I andra akten uppträder Robin i sin verkliga gestalt tillika med sina stallbröder, hvilka gripa den rike abbotens skattcindrifvare, som, lastad med guld, färdrs genom skogen, samt lättar honom på hans assa och derpå tvingar honom att dansa för sig. Skatteindrifvaren känner igen Robin såsom den sköna Mariannes friare och anger honom såsom stråtröfvare i samma ögonblick .han gör: bästa skottet. Robin kastas genast i fängelse och skall följande morgon afrättas; men hans älskarinna smyger om natten. till skogen och uppmanar hans kamrater att befria honom. De lörklara sig också beredda att segra eller dö för sin anförare, skynda till hans hjelp, underrätta honom (likasom Blondel konuns Richard) om sin närvaro genom att sjung hans favoritsång och rädda honom ur hans bevakares händer. Men knappt har dettx lyckats, så ankommer .skatteindrifvaren, hvilken blifvit sänd: till konungen, för att erhålla stadfästelse på dödsdomen, med en trupp soldater, mot hvilka. det är omöjligt for röfrarne att göra motstånd. I detta ögonblick, då allt tyckes förloradt, kom mer räddningen från ett håll, der man minst väntat det; det visar sig nemligen, att den förmenta dödsdomen ej var någon sådan, utan alt konung Richard lofvar att benåda Robin Hood, med vilkor att han med hela sitt band ingår i konungens tjenst. . Robin skattar, sig naturligtvis lycklig att efterkomma konungens önskan, och sheriffen i Nottingham kan ej gerna neka en TA gens officer sin dotters hand, så att allt slutas lyckligt. På en närmare redogörelse för musiken kan jag naturligtvis här ej inlåta mig, utan måste inskränka mig till att anmärka, att hela operan bildar en ganska lycklig kontrast mot andra engelska kompositioner, hvilka vanligen utmärka sig genom brist på melodi och ofta äro skrifna i en så simpel stil, att de rent af såra ett musikaliskt öra. Med några ord måste jag äfven omtala Clara Novellos, den ?engelska Jenny Linds? afsked från den musikaliska verlden för kort tid sedan. Hon är troligen den enda enoelska sångerska, som vunnit erkännande atom sitt fäderneslands gränser; ty ehuru af taliensk extraktion, måste man dock medvifva, alt hon genom födsel och uppfostran ir engelska. Redan vid tolf års ålder upprädde hon i London såsom kons ertsångerska och skördade det största bifall. Menlelssohn inbjöd henne kort derefter till Gewandhauskonserterna i Leipzig, och äfven nför denna kritiska publik fann hon nåd: rån Leipzig begaf hon sig til Berlin, Wien och Petersburg, alltjemt uppträdande såsom consertsångerska, men reste derpå till Itaien, hvarest hon under Rossinis ledning i stt år förberedde sig för scenen. Hon upprädde först i Padua i Rossinis ?Semiramis? ch gjorde så stor furore, att hon från alla våll bestormades med engagemanger. I Boogna sjöng hon på denna tid vid första uppörandet af Rossinis Stabat mater, första I opranpartiet, och svårligen har i detta pari någon annan sångerska gjort henne se-! ern stridig. Likasom fordom Grekland och I Proja krigade om Helena, och likasom för cke längesedan hrr Lumley och Gye praessade om Johanna Wagner, likaså tvitade år 1838 Rom och Genua om Clara lovello. . Vid samma tid. gifte hon sig med refve Gigliucci och drog. sig derpå, efter tt en kort tid ha gifvit gästroller på Druylaneteatern i London, tillbaka i privatlifet. Men samma skäl, som för några år edan gjorde sig gällande för Sontag, förnådde äfven henne att år 1849 åter uppräda, och hon har under de sista tio åren jungit med oförminskad framgång i Spanien, talien, Tyskland och England. Sin: sista onsert pu hon för kort sid sedan i S:tJanes Hall och tog med ?Ave MariaX ur Menlelssohns Loreley? afsked af den engelska mubliken, Förlusten af henne är ganska sänbar, ty man har här ingalunda något öfrerflöd på goda konsertsångerskor. UTRIKES Sm AA STP IRA