drömde ej på 1700-talet, der den då; såsom nu, låg innesluten mellan höga ällvarsamma klippmassor, att en dag få se silt stengropiga torg förvandladt till ett slågs Minialyrpark, dit hufvudstadens eleganta befolkning och desslikes all Sverges befolkning tid efter annan skulle valfärda för att promenera och, i utbyte mot luft och helsa, gifva sina föraktliga nedlåtande miner åt den stackars staden och isynnerhet dess stackars fruntimmer, som knappt nog få vara unga och vackra eller någonting alls, emedan konjunkturerna bjuda dem att, utan afseende på egen beqvämlighet, nära intill sista kammaren öfverlåta sina hus såsom en sorts sommarvärdshus. Hvem i all verldenX, säger en bekant till en annan, är den der utmärkt vackra flickan? Så innerligt täck hon ser ut — förmodligen någon nykommen badgäst.? Ack nej, kära du?, svarar den tilltalade, det är endast en stadbo !? Jaså, intet annat... Kors, att de kunna se så bra ut... Men när jag ser henne på närmare håll nu, så finner jag också af hållningen att det icke är en dam af den egentliga societ6en.? Orättvist vore dock att ej tillstå det många undantag finnas bland de mera humana och verkligt bildade badgästerna; och ännu orättvisare vore att betvifla det denna löjliga fördom skall lemna rum för en välvilligare anda. Och besynnerligt är väl i sanning att personer, som i sin egen ort blygsamt hålla sig vid andra ordningen, genast efter ankomsten till badorten med namnet på societetslistan känna sig såsom nya varelser, hvilka anse värdigheten och en god ton fordra att framför allt hålla sig på längsta afstånd från dessa menniskor, söm hafva den oturen att vara födda badgäster ..............