och det var just fruktan för denna sinnets retlighet och vådliga makt som, då samtalet hunnit till denna punkt, förseglade den gamles läppar. Far är icke bitter i tankarna, hoppas jag? Allt i vänlighet... men hvar man för sig. Godt, son! Jag är icke bitter och kan dö på en sophög, Mott jag har mina konsumenter i ordning för resan... Hvar man för sig — bara käringpjoller att blodet är tjockare än vattnet. Såså, farsgubben skall både lefva och dö som en fader, hvilken eger en rättskaffens son. Skam för den, som vore annorlunda och kunde glömma pligten! Tro mig — blodet springer allt som en varm ärendsven emellan föräldrar och barn, då sakerna äro som de skola vara. Pipan har slocknat, svarade gubben undvikande, och tid är att jag tar helgidagsrocken ur skåpet. Vännen Bomans schäskärra är snart här och hemtar mig ut ; till Erlandsröd. Det var längesedan jag tog mig ett glas i gröngräset — kommer du med detsamma? I Nej, jag gör väl ett tiltande åt torget först och ser strömstadstärnorna ännu en gång dansa omkring majstången .. Far må icke vänta på migl!? . Och härmed, efter ett trofast handslag åt gubben, trädde den unge kaptenen ut, icke anande att han just nu stängde dörren efter ett förflutet tidskifte och steg öfver tröskeln till ett nytt. 3. Dansen kring majstången. Den lilla staden Strömstad, till hvars krigiska historia och minnen vi sedan komma,