Aftonbladet – 21 februari 1861, sida 2

— —— Då den unge sjömannen återkom till sans, befann han sig, icke ombord på fartyget, utan på Vlissingens lasarett, det han ej så hastigt lemnade. Kaptenen kom sjelf andra dagen att besöka den sjuke, tacka honom för hans hedrande nit och betala hyran för hans återresa. Detta var godt:och väl, men vinden hade nu fallit till, fartyget skulle afgå och blott ett enda. möte med vännen fosterbrodern stod: att vinna, och det endast till följd af kaptenens särskilta gunst. t efterlängtade ögonblicket kom. Der stodKrfemer ned nför sängfötterna och vaggade: sakta hufvudet mot handen, en sorgfull klagan öfver denna skilsmässa, som visade att de Sgamle4 ändå hade rätt, då de talade om de många onödiga beräkningar, som: ungdomen uppgör. Mod, -broder, sade den qvarblifne, som mellan sårfebern och plågorna sökte reda sina tankar, mod — vi träffas ju snart! Ja, snart! svarade Kremer-betydelsefullt. Men jag har: en bön till: dig.X Har jag icke dig:-att tacka för: lifvet. Det lärer ej bjuda mig att dansa på rosor; men det är i alla fall icke så rasande, blott jag kommer från den här tortyrsängen... säg derföre, kamrat!X c Rutger, du måste taga emot denna! Din klocka — hvad tänker du på... nej, nej! d Blef icke din förstörd — gör mig till vilJes! Jag känner på mig att min största glädje blir att tänka på huru du, när du ser hvad tiden lider ... : -. påminner mig alla de timmar vi harmats och gladt oss, talat och tegat tillsammans. Tack då, broder! Den blir mig ett kärt sällskap. ... Men hjertat käns så Oro-; ligt... Herren välsigne dig -med sin bästa