Aftonbladet – 21 februari 1861, sida 1

rat! Hvarken du eller jag får dock se hvarandra på det sättet, men för en gång i lifvet kan man väl tala ett ord utom ordningen. Och ynglingarnes händer förenades till detta nya förbund, som fått en så vådlig utsträckning. Kremer syntes blek i nattens magiska belysning, och en kylig fläkt genom hans blod spred sig till sjelfva handens nerver, . Rutger deremot kände en häftig feberglöd och ett inre missnöje liksom af ånger. . Månader hade förgått, nya händelser och intressen undanträngde och sopade småningom med sig minnet från den romantiska nattvakten i Spanska sjön. Det var nu höst, annat klimat och en annan himmel. Fartyget, destineradt till Antwerpen, låg under förbidan af god vind på redden utanför Vlissingen — och här skulle, genom enlika sorglig som oförutsedd händelse, de båda unga sjömännen göra sin första bittra erfarenhet af lifvet, lära känna de menskli a beräkningarnes ovisshet, de menskliga Krafternas otillräcklighet och, med ett ordy hemsökas af denna skilsmässa, hvilken aldrig skulle ske. ; En häftig storm, som hållit ut i flera dagar, hade varit hinderlig för provianteringen. Särdeles led kaptenens bord af denna brist, och order utfärdades på lördagseftermiddagen att, oaktadt det hårda vädret, tre af de djerfvaste männen skulle gitva sig af på expeditionen till staden. Som denna färd alldeles ieke kunde anses utan fara, hade kaptenen funnit för godt att göra en hederssak deraf. Tre frivilliga fingo erbjuda sig, och de båda första utgjordes af våra kamrater, hvilkas ifriga beslutsamhet