Aftonbladet – 21 februari 1861, sida 1

af den hetta, som vår Herre består drufvornas land. tHvem vet!4 svarade Kreemer halfhögt. Hvad nu — rida mörka nordanfjällsvindar din själ midt under en sådan här grann sydländsk natt? Skaka af dem, åtminstone tills du får känna vestanstormen på Nordsjön och se vinterhaglet och snöflingorna dansa kring fönsterrutorna och husknutarna i Strömstad! Jag vill dessutom att du känner samma förnöjelse som jag vid tan: ken på vårt förbund, som icke är pojklek, utan har både mannakraft och mannatankar i sig.f Ett lätt, meh sorgset småleende drog öfbir den unge Kremers läppar, då han svarade: I ungdomstimma, Rutger — så påstå åtminstone de gamle — gör man upp många onödiga förslager... men lika godt, skyndade han att tillägga, då han såg vännens rynkade ögonbryn, lika godt hvad de gamle sjunga om i sin hårda erfarenhet: de förslager, som vi haft, ha låtit oss erfara för mycken fröjd att vi skulle löna dem med misstro.t agådan är också min mening. cOcht, fortfor Kremer med upplifvad blick, när vi en dag bli egare af eget fortyg, lasta vi det med tusentals olika produkter, styra kurs på Indien och kasta oss widt in i alla de äfventyr; som vår byteshaudel bör medföra .. Men ändå, du, för alla händelser: om någon oförutsedd omständighet skiljer oss åt... tJag vet aldrig hvad som är åt digi natt, kamrat! Du har visst alltid haft ett eller annat ryck af en gemen landtsjukdom, som jag hört kallas svärmeri, men sådan som nu, har jag ej funnit dig... Nånå, vill du ändtligen fram med någonting, som lig.