Aftonbladet – 20 februari 1861, sida 2

vöfvarenatur!) för att häromaftonen-besöka Casino och se Carit Etlars tillfällighetsstycke Före Stormen. Sedan Bögh tagit sin hand från Casino, är det OCarit Etlar (borgerligen hr biblioteksamanuensen Bros: höll), som blifvit dess försyn eller åtminstone synes vara på god väg att blifva det. Han har der uppträdt med på en gån tvenne stycken, folkkomedien Hr Lauge och det nysshämnda Före Storment. Det förra är ett romantiskt årbete, lidande visserligen af vissa brister, men dock innehållande verklig poesi och i det hela rätt underhållande. Det är i allt hved denne fantåsirike, men något okultiveråde, stundom vilde författare skrifver (och han har, fastän ännu en ung man, skrifvit massor) något tusan djefla, en omisskänlig flägt och något friskt, äfven originelt, och hr Lauge viltnår äfven derom. Hvad angårdet lilla stycket Före Stormen, är det tydligt att det tillhopakommit i mycket stor, hast, och det får ej heller, såsom könjunkturstycke, bedömas af kritiken alltför strängt. Egentligen är det en dramatisk allegöri, deri man ser Slesvig personifieradt i en ung älskvärd flickas (Cöfverste Brocks dotter) skepnady och Slesvigs öde framställdt i striden Of hennes hand mellan en tysk sqvadronerande junker och en dansk student. I ett förhastadt ögonblick har den unga fröken Brock blifvit förlofvad med junkern, ehuru hon med sin ungdomskärlek är fästad Vid studenten. Fröken flyktar då en afton i gossförklädnad ur fädernehemmet för. att följa sin älskare i striden, fadren attrapperar de båda älskande och — gifver ädelmodigt sin dotters hand åt den tappre unge dansken. Allt detta är ganska genomskinligt ställdt på scenen och dessutom, vederbörligen kommenteradt medelst patriotiska kupletter, stridssånger, kanonad, dannebrogsfanor m. m; och ja ; behöfver ej säga att..publiken senterar det och med högljudda applådissementer lönar öfverste Brock, då han förenar de unga tu och låter den tyska junkern bli stående med oförrättadt ärende. Konungen bevistade den första representationen och blet af huset Nelsad med störmande hörrårop. Rung har till Carit Etlars Stycke skrifvit en musik, som verkligen synes mig något för obetydlig. Rung ölet nu en gång för alla till. en. viss. musikalisk. skola, som helst föraktar allt hvad sann melodi heter, och jag finner denna skola vara på en farlig afväg, men mindre än någonsin passa dessa lärda, intetsägande, enformiga ackorder till ett stycke som detta, der det borde ligga. all möjlig entusiasm i tonmålningen och der man framför allt har rätt att fordra någonting lättfattligt, raskt, hurtigt öch kadanseradt. Gamle AuBber skulle af denna libretto gjort något annat, men fi done, det är allt för franskt! Detta långsläpiga, Ckämpesångs-mässiga är naturligtvis vida mera nationellt, kantänka! Det är i denna musik precist samma karakter som i den danska politiken — herrar Hall Mönrads — hvilken också är kämpevise-mässig, så att — man somnar vid den. Den andra af de tvenne-stora. bronsstatyerna utanför portalen till Fruekirke är i essa dagar . uppställd. . Den. första var Moses, utförd efter modell af Bissen, denna andra är David, af Jerichau. Det är svårt att säga hvilken af dessa kolossala bildstoder man skall gifva företrädet; hvar är god i sin art. Skulle jag luta åt något håll, vore det kanske åt Jericlau. Det är för öfrigt en kuriös kombination, som visar huru lutherdomen i sjelfva verket är liberal framför hvarje annan tröslära, att mgangen till den. danska hufvyudstadens förnämsta protestantiska tempel, bärande ännu i dåg den heliga madonnans namn, bevakas af judendomens tvenne största heroer. En främling skulle, då han hör talas om Vor Fruekirke, lätteligen tro att han vore i ett katolskt land, men, då han: mötes vid portalen af David och Moses, förmena åt han inträdde ien synagoga. Och 23ck kändeintet misstag vara större. En af Danmarks flitigaste målare, herr Richardt, som för ej så längesedan vändt hit tillbaka från flera års vistelse i NordAmerika, här föranstalfat en exposition af sina derifrån medförde -täflor och eskisser, inalles öfver 270 nummer. . Den är särdeles intressant; många af dessa porträttlandskaper äro visserligen ej af högre konstnärligt värde, andra förena. deremot verklig artististisk förtjenst med det pikanta i lokalframställningen. Några stora taflor af Niagarafallet, sedt från olika punkter, ådraga sig framför allt uppmärksamheten, och af dessa i främsta rummet vyen af den nästan fabelaktiga störa jernbron (hängbron) öfver Niagarafloden. En annan stor tafla, föreställande en praktfull modernt-götisk kyrka i Newyork, är utarbetad med mycken omsorg och gör likaledes mycken lycka. Vöre ej transporten af dylika konstprodukter i stor skala förbunden med så dryga omkostnader, är jag viss på att hr Richardt ej skulle ångra att företaga en expositionsresa genom Skändinavien åtminstone med etturval af dessa sina amerikanska utsigter. Den sköna sennora. Cubas har begifvit sig till Odense, der hon fått ett engagement. Jag vet ej rätt Om hön har för afsigt att vända hit tillbaka, i hvilket fall det kanske ej vore omöjligt att hon sträckte sina lätta ben äfven öfver Sundet. En recensent i ett blad på platsen anställde nyligen några betraktelser öfver det faktum, att svenska författare börjat anlita den danska boktryckarepressen, såsom bland andra Runeberg. Jag vill komplettera denna bibliografiska notis med den upplysningen, att ett stort och dyrbart verk i dessa dagar blifvit utgifvet här af den i Sverge. bekante hr Bromander, ett landthushållningsbokhälleri i fyra 4:0-band, utstyrdt nästan med elegans och i sitt slag säkert uniquet.