Aftonbladet – 20 februari 1861, sida 2

era af deras art och värde, så skulle utan rifvel u konsertgifvares uppgift i hvad vast af rogram beträffar falla sig mycket ittare än hvad i sjelfva verket är fallet. ir Willmans stora vokaloch instrumentalonsert å kongl. teatern sistlidne lördagsfton torde ha lemnat ett nytt bevis till åtkilliga föregående, att hufvudsaken inga: widabestår i mMusiknumrens antal, hvilket är uppgick ändå till tolf, men hvaraf flerlet, för ått väcka något intresse, dels mer n väl behöfde de dramatiska åaccessoireras tillhjelp dels ock togo i anspråk en ynnerlig liflighet-och säkerhet i exekutioen. Den instrumentala delen var icke särleles: stor, ty den innehöll endast trenne umrör. Det öaktädt synes i sista stund Rossinis ouverture ha fått vika för Webers. Hr d Aubert gjorde sig väl förtjent af det ifall han rönte för sitt utförande af Vieuxemps violinsolo, som dock näppeligen torde unna räknas bland kompositörens bästa arseten. Hr Willman, som denna afton unlerstundom besvärades af en lindrig heshet, rade dock i sin inträdesaria ur Verdis ?Les Vepres siciliennes? flerstädes tillfälle att göra in särdeles goda basröst väl gällande, och leltog dessutom måed hrr Richard och Wain i trion ur Wilhelm Tell?, med fru Strandberg i duon ur Kärleksärycken, samt slutligen med mamsellerna Gelhaar och Luolin samt hr Arnoldsson i Bönen ur Rossinis Moses?, hvilken sistnämnde dock föreföll något långsläpig. I hr Willmans vårdade öredrag af arian ur Les Vöpres siciliennes? saknades ej heller ett manligt, enerviskt uttryck, men äfven kraften vinner i konstens verld på att förädlas genom smasen, och i sången om Palermo, ,La reine des cits, tro vi att icke blott stolthetens, men äfven känslans, hänförelsens uttryck bör vara representeradt. Med intresse hördes en terzett ur Cimarosas Det hemliga giftermålet. Det var jen komiska scenen der de båda systrarna Carolina och Elizetta gnabbas om hvem af dem som ,är den förnämsta, och Fidalma har all. möda i verlden att bilägga den häf-1 tiga skärmytslingen. MI Gelhaar tycktes ej rätt väl disponerad, men fru Strandberg utförde sitt parti på ett lifligt och vårdadt sätt, äfven mll Lublins altröst och lifliga föredrag var i Fidalmas parti af effekt. Ur Verdis Rigoletto, som möjligen denna speltermin kommer att gifvas på Kungliga teatern, förekom en qvartett, sjungen af mamsellerna Andree och Lublin samt, herrar Richard och Sandström, hvilken qvartett företedde åtskilliga af de väl valda effekter, som bidragit att göra Verdi po pulär. Geibels romans Tannhäuser, komponerad för baryton och orkester af Aug. Söderman, sjödgs af hr Årlberg på ett sätt, som visade att han med intresse omfattat och studerat kompositionen, ehuru ett uttryck af djupare känsla der och hvar ta gits i anspråk. Genom denna lyckade komposition har hr Söderman dokumenterat sig såsom begåfvad med poetisk uppfinning samt med studier och erfarenhet i fråga om orkesterns användande till ofta verkligen sköna effekter. Uti sin för öfrigt särdeles vackra och förtjenstfulla instrumentering till denna ballad har hr Söderman gjort det vågade försöket, som vi erinra oss blott en gång förr hafva hört i Profeten. nemligen att under den öfriga orkesterns fullkomliga tystnad och hvila låta pukorna ensamma hålla tal, och hvilket försök måhända aflupit långt 4 me om icke händelsevis stämningen hos den ena afde värda talarne varit mi: dre god. MIl Andree föredrög smakfullt och med ett godt musikaliskt uttryck Lucies aria ur operans första akt. Salongen var fullsalt och det är öfverflö digt att tillägga, att stormande applåder och falrika inropningar nu såsom snart sagdt alltid egde rum. Publikens stora frikostighet i denna väg har numera beröfvat dylika hedersbetygelser största delen af silt värde. Då denna tillställning, så att säga, öppnat årets konsertsäsong, böra vi uttala den förhoppning, att få se. de AE konserterna. i något rimligt förhådande till de resurser Kungliga teatern har, uppställda med mera afseende på verkligt musikaliskt konstnärskap. — Hr Aug. Jahnkes soire i söndags afton var besökt af ett så talrikt auditorium som nedra börssalen kan rymma, och belåtenheten gaf sig luft i ofta upprepade dakapo rop efter de flesta numren, hvilken önskan man äfven hade den artigheten att villfara, så att de flesta sångerna sjöngos om igen. Isynherhet ville bifallet aldrig taga slut efter de :ypperliga Bellmanssångerna Käraste bröder samt Joachim uti Babylont. som båda ega det oskattbara prerogativ. som det är snillet ensamt förbehållet att förläna åt sina skapelser, nemligen att aldrig åldras et egentligen nya och egendomliga vid denna musiksoirå var att höra norska skarpskyttegardets sångkör, som ibland andra stycken äfven utförde den sistnämnda Bellmanssången, hvilken liksom dess öfriga prestationer vittnade om en noggrann: inöfning och tn naturlig friskhet och glädtighet iut trycket, I utförandet af Hemtzes särdeles vackra serenad SLängesedan skogens dufvax samt Möhrings Sof i ro!t visade de svenska nationulsångarne ätt de gjort icke obetydliga framsteg sedan de här offentligen uppträdde och ådagalade i de här alltemel lanåt förekommande diminuendopassagern: en verkligt konstnärlig smak och urskiljning, som i förening med de goda röstern: gjorde ett fördelaktigt intryck. Kurir från Köpenhamn. Den 13 Februari.