Aftonbladet – 20 februari 1861, sida 2

KA RN fe RR rotokoll tisdagen den 19 Februari 1861 röände sjukligheten i hufvudstaden under sisi örflutna vecka: Sjukligheten, som under nästföregåeride vecka. Ulmännast hafva förekommit: katarrer, Halsfluser och frossor; dernäst: diarreer, påssjuka. unginflammationer och reumatismer, spridda fall f rödsot, kikhosta och smittkoppor. På Seraimerordenslasarettet: sjukantalet för dagen 302, wvaraf 171 på afdelningen för invärtes sjuka: nkomne under veckan: ett stort antal lunginlammiationer och några fall af bukinflammation: idare gamla frossor och krodiska sjukdomar. På garnisonssjukhuset: sjukantalet för dagen 214. varaf 112 på afdelningen för invärtessjuka; in-. omne under veckan: katarrer, reumatiska ferar och frossor. På provisoriska sjukhuset: jukantalet vid veckans slut 190, hvaraf 147 nvärtes sjuka, och bland dem 3 med smittkopor. På amhuset : katarrer, lunginflammatioer, och ett fall af smittkoppor. På barnsjukmset: sjukantaletför dagen 55; inkomne under veckan: ett fall af hjertinflammation; för öfrigt roniska sjukdomar. På barnbördshuset: ganka friskt. På diakoniss-sjukhuset: sjukantaet 22; inkomne: fall af frossfebrar. På Stockrolms stads och läns kurhus: sjukantalet för lagen 142, hvaraf 112 från staden, 30 från lä1ret. Bland de fattiga: katarrer, reumatismer. liarreer och frossor. I stadens fängelser: reunatism, frossor och lunginflammationer. — Rörande väderleken skrifves från Udlevalla den 14 dennes: Z Sedan tövädret upphörde lördagseftermiddag nställde sig någon ehuru pre frost och börade natten till måndagen en häftig nordostli .låst, hvilken tisdagen öfvergick till orkanlik storm med något snö. Vinden var ovanligt häfig och åtföljd af hvad man kallar stark nare. fjälltrakterna lärer kölden varit ändå värre, ty går påträffades vid eller på de så kallade Hafskutterne en ihjälfrusen mansperson, som införles hit. Han igenkändes vara från Dalsland och DA har varit eller är ännu soldat vid Vestsöta Dals regemente. Stormen medförde emelertid den oredan med posterna, att till följd af rinder vid färjan öfver Nordre elf ankom den från Gutgporgr icke hit förr än 15 timmar sednåre än han brukar anlända — andra resande jogo likväl vägen öfver Hisingen till Körnballs färja, der passagen var fri och på sådant sätt framkommo på vederbörlig tid. — I Ystads tidning berättas: s Skonerten Johannes Weilbach, förd af kapten Wert, hemma i Köpenhamn och på resa från Messina till Libau. med last af sydfrukter, hade på aftonen den 3 dennes af sydlig ström kommit för nära land, så att fartyget i närheten af Östra Torp stött mot grund, världenom rodret kom af tapparne och fartyget, ehuru det icke fastnade på grund, dock ej kunde fortsätta resan, utan måste ankra !v, mil vester om Ystad. n; Kara Skandinav4, kapten Andersson, blef påföljande dag afsändt från Köpenhamn för att inbogsera skonerten hit i hamnen, men äfven Angbåten hade det missödet att, hunnen till Falsterbo, få rodret skadadt, så att den måste retournera till Köpenhamn för att repareras. Den återkom hit i förgår straxt på eftermiddagen, då emellertid :skonerten Johannes Weilbach redan låg här i hamnen, sedan det lyckats att åter provisoriskt hänga rodret, hvilket här reparerades så, att fartyget i går eftermiddag kunde fortsätta resan till Libau, utbogseradt ur hamnen af ofvannämnda ångbåt, som i dag på morgonen återvände till Köpenhamn, Ur hamnen utbogserades äfven danska skonerten Nordcap, som legat lastad här en månad, men i anseende till en myckna drifisen i sundet icke förr vågat sig ut. Ystads hamn har emellertid äfven denna vinter, då de flesta andra hamnar varit stängda af is, varit öppen för da med undantag af en eller annan dag, då genom sydlig vind i Hamnen drifis stängt inloppet, som dock genast åter blifvit isfritt så snart N.: O.: vind inträffat. — Rörande den tillämnade minnesstoden å! konung Oscar läser man i gårdagsnumret ai Dagligt Allehanda: På den sista tiden har åtskilligt blifvit taladt, och skrifvet om uppresandet af en minnesstod eller annat äreminne åt Oscar den 1:ste, såsom en tacksamhetsgärd al Sverges qvinnor för denne konungs åtgär der till hägn och erkännande af qvinnant rätt i samhället. . Det är lika litet meningen att nu söka motverka dessa från en vacker känsla utgångna förslag, som att vilja i någon mån nedsätta konung Oscars förtjenster i detta eller något annat hänseende, der de funnos; men nyttigt och rätt torde det väl i alla fall vara, att man gör sig klart redå för den sak, som är i fråga, och att allting får gälla för hvad deti sjelfva verket är divarken mera eller mindre. Hvilka äro då de lagar och åtgärder rörande förbättring i qvinnans rättigheter och samfundsställning, som på de sednare tiderna blifvit här i landet vidtagna? — De äro följande: Lagen om lika arfsoch giftorätt för qvinna som för man (1845), utvidgade håndelsoch näringsrättigheter för qvinnor (1846), lagen om qvinnas rätt att vara myndig vid viss ålder (1858), ytterligare utvidgning af qvindors handelsrättighet (1859) och slutligen inrättandet af seminarium för bildandet af lärarinnor. vid den qvinliga undervisningen (1860). — Dessa äro åtgärderna. Ser man nu på tiden, då desamma blifvit vidtagna, så visar det sig, att endast de två förstnämnda tillhöra konung Oscars regering, men de tre sistnämnda deremot Carl den 15:s, ty hvad denne sednare med full konungslig makt beslutit och med sitt namn undertecknat, måste väl också, utan all gensägelse, vara hans verk, för hvilka han blifver ansvarig inför historien, äfven om detta skedde innan det fysiska lifvet hös hans beklagansvärde höge fader ännu var till fullo utslocknadt. Tager man åter i betraktande, hvarifrån de nyss omförmälda åtgärderna eller förslagen dertill utgått, så är förhållandet: att frågorna om den lika arfsrätten och om qvinnans myndighet först blifvit af rikets ständer beslutna och derefter af konungen sanktionerade; att författningarne angående utvidgade handelsoch närings rättigheter för qvinnor blifvitaf K. M., utan rikets ständers medverkan, utfardade, och ålt förslaget om den qvinliga undervisningens befrämjende blifvit af K. M. fram: stäldt samt af rikets ständer bifallet. Ännu en gång må det Vid ge att afsioten Med denna korta utredning af ämnet