Aftonbladet – 19 februari 1861, sida 3

att qvinnans bättre uppfostran för hemmet är första villkoret för en bättre, förståndigare ech mindre klemig barnavård; att, då kroppens helsa utgör en bärare för de andliga krafterna, denna helsa måste sorgfälligare vårdas; att tillfälle måtte beredas gossen till friare utveckling, utan de trånga uppfostrinesband, hvilka hämma hans lifskraft och förqväfva hans individnalitet; Fatt mera uppmärksamhet måtte egnas deråt att för barnet skaffas frisk luft, såväl i hemmet som i skolan, samt mera vistelse i det fria; att tillgång till vatten och bad, såsom varande viktiga vilkor för en sund barnavård, måtte ungdomen beredas, äfvensom i skolan någon kännedom om menniskokroppen, helsovården och dietetiken bibringas; att, fria, uppfriskande lekar, såsom ett godt och helsobringande, ehuru nära förgätet uppfoc stringsmedel måtte gynnas genom anskaffande af rymliga lekplatser; att barnens öfveransträngning i skolan derigenom att ett alltför stort unskapsmått på viss tid skall inhemtas, måtte upphöra; att lästiden i skolan bör inskränkas, enär sådant är för kroppsvården nödigt och kan ske utan mehn för en god och tillräcklig elementarbildnings inhemtande, samt alldenstund med ett friskare och hviladt sinne kan på kortare tid läras mera än, under en längre lästid, med ett uttröttadt; att från elementarbildningen böra aflägsnas de ämnen som icke dit höra, hvarigenom äfven tid vinnes; ; att genom ett ändamålsenligare och mera koncentreradt undervisningssätt samt naturligare metoder tid måtte besparas; att alla hemlexor må upphöra; att. en revision af Sskolstadgan och inskränkning i fordringarne vid studentexamen eller afgångsexamen från elementar-läroverken måtte egå rum; a att gymnastik, såsom ett vigtigt uppfostrände medel bör, utan öfverdrift använd, införas i alla skolor, såväl elementarläroverk som folkskolor; att, på det gymnastiken må kunna insigtsfullt och med vederbörligt afseende på gossens KToppsr byggnad utföras, ett tillräckligt antal skickliga Hirare bör med det snaraste bildas; att gymnastiktimmen, tagen af. nuvarande skoltinimar, icke lägges till. dem, samt icke hänvisas till eftermiddagen eller vid ljussken; samt att fm salarna böra vara rymliga och för fullständig luftvexling inrättade. Derefter föredrogs den anära frågan i programmet, så lydande: Böra, jemte de hittills -brukliga pedagogiskt gymnastiska öfningarne, äfven rent militära öfningar med särskilt hänseende till ungdomens förberedaude för krigs: tjenst, ovilkorligen införas i de offentliga skolorna, och således äfven i likhet med andra läroämnen, bestämmas och ordnas genom de allmänna skollagarne? Ordföranden bad att till. en början få erinra, att sednast; församlade ständer hade till K. M. ingått med en skrifvelse, deri de anhålla, att K. M. måtte i nåder tillse, på hvad sätt som en mera allmänt utbredd färdigheti vapenkonst och andra : militäriska öfningar må, till gagn i en framtid för fäderneslandets försvar, kunna genom undervisning i skolorna bibringas det uppväxande slägtet; och hade K. M:t redan genom aflåtet cirkulär anbefallt läroverksstyrelsernå att med yttrande i ämnet inkomma. Medicinalrådet Carlson ville uttrycka den tanke, att militäröfningar i skolorna ej borde betraktas såsom något supplement till gymna stiköfningarne, utan såsom något fristående för ig. Det åsyftade ändamålet, att stärka ungdomens fysiska krafter, vinnes ej ensamt genom bibringande af vissa rörelser i ofta osunda gymnastiklokaler. De militära öfningarne kunna visserligen äfven till någon del försiggå inomhus, men borde dock huvudsakligen. ske i det fria. Med den fördel för den fysiska utvecklingen, som derigenom vunnes, förbunde sig de fördelar för det nationella försvaret, som deraf vore att hemta, då militäröfningar i skolorna skulle icke blott meddela praktisk färdighet i vapens handhafvande, utan äfven bibringa ungdomen en starkare sjelfkänsla, ett mera lefvande fosterlandssinne. Tal. tillstyrkte derför antagandet af en resolution, genom livilken den framstälda frågan jakande besvaras. Kapten Hjärne major Stjernsvärd och kapten Wahlfelt understödde förslaget om militäröfningars införande i skolorna. Kapten Hjärne önskade blott att det måtte blifva stadgadt, det den pedagogiska och den militära gymnastikundervisningen måtte blifva skilda och den sednare meddelas af militärer. Expeditionssekreteraren Lovån lyckönskade mötet att efter genomfåendet af den första frågan hafva kommit till det nu å bane varande ämnet, hvilket i hans tanka utgjorde den egentliga kärnan i de förhandlingar, till hvilka man här samlats. Alltsedan den vind började blåsa, som så angenämt värmt oss under denna vinters köld, alltsedan den öfver hela landet utbredda skarpskytterörelsen började, hade hos talaren varit stadgad den öfvertygelse, att endast derigenom att militäröfnimgar allmänt infördes redan i den första skolan kunde rörelsens kontinuitet, kunde dess framtid betryggas. Då talaren hade under riksdagen varit ledamot af det utskott, der de förslag behandlades, hvilka slutligen föranledde den skrifvelse till K. M:t, som ordföranden här uppläst, ville han i korthet redagöra för deras behandling. Nämnda förslag hade äfven berört frågan om skytteföreningars bildande, men denna del af förslagen föll snart bort. Tiden var ännu icke mogen för den sakens bringande å bane. Men äfven sedan frågan blifvit inskränkt till endast den del af för: slagen, som afsåg införande af militäröfningar i skolorna, hade7hon funnit åtskilliga vedersakare. De medgåfvo att i städernas skolor militäröfningar kunde vara nödvändiga såsom en ingredicdierande del af gymnastiken, : hvilken hittills måhända icke hade till fullo uppfyllt sitt ändamål. Militäröfningar, såsom öfverensstämmande med ungdomens lynne och fallenhet för krigiska lekar, skulle derföre bäst motsvara ändamålet att bereda ungdomen en behöfligtekreation efter skolstudierna. Men hvad landsbygden angick, så invändes, särdeles af medlemmarne utaf det stånd; som mera sysselsätter sig med andliga vapen än verldsliga, att den tid, som landsbygdens barn finge tillbringa i skolan, redan nu vore alltför knapp för inhemtande af de före skrifna pensa, till hvilka naturligtvis i främsta rummet hörde katekesens lärande utantill och att derföre tiden icke medgaf några militäröfningars införande. Talaren och några med honom liktänkande medlemmar af utskottet voro deremot af den tanka, att sådana öfningar skulle i väsentlig mån bidraga att redan från barndomen meddela ungdomen en spänstighet, en lystringsförmåga, som skulle komma -väl till passvid be