Aftonbladet – 19 februari 1861, sida 2

polismästaren! — Ja, som jag sagt er, på min ära, det var en verldss nal! 2 Hastigt öppnades altandörrarna och kammarherren trädde ut på altanen i full uniform, och blek som ett lik. Han tog af sig sin SR hatt, bugade sig åt alla dor och ropade så: högt som hans andtäppa tillät: Mina: herrar! I hans Durchlaucht furstens namn får jag härmed uppmana er att skringra er, ty.i motsats: får den beväpnade styrkan order att blandå-sig i saken! Alla sex-soldaterna stodoverkligen uppställda innanför den: stängda slottsporten och väntade på order, det visste vi mycket väl, men mäusebuttlare låta inte skrämma sig-af så litet. et blef : ett väsen och -ett hvisslande. som man aldrig förr hade hört make till uti furstendömet. En sådan skandal, rakt utanför hans Durchlauchts aller-högst-egna fönster! . Det var. för mycket för kammarherren. 4I himlens namn, menniskor!? ropade han utom sig ?Vet ni. hvar ni är vet ni hvad ni gör?? Ja-a-a, ropade alla med en mun; wir machen Revolution, Herr Kammerherr!4 Detta oerhörda ord förkrossade honom alldeles. Han vacklade tillbaka mot glasdörrarne och försvann baklänges. -Nustegrades folkmassans mod: och anspråk betydligt, man började till och ropa på att hans Durchlaucht sjelf-skulle komma ut. Detär förfärligt, men jag försäkrar er, det är dagsens sanning. Då. öppnades glasdörrarne på nytt. Det var återigen kammarherren, men: nuchade han-sitt stora kommendörsband öfver bröstet och .marskalksstafven i hand —-ty han var både kammarherre och hofmarskalk. — Ja