Aftonbladet – 19 februari 1861, sida 1

nen sig. De hade hittills sutitvid ett bord för sig sjelfva, men nu märkte de nog hvad : Klockan var slagen. De aflägsnade sig uten att säga ett ord. Olet kom fram. — Bryggaren var känd som den värsta demokrat i helaMäusebättel. Fursten lär en gång hafva sagt omhonom: Det sitter ett farligt hufvud på den mannen! — detta fick han höra talas om, och från och med den dagen strök han håret bakåt liksom Robespierre, och när regeringen kom på tal, så drog han in hakan och ned ögonbrynen, och sade aldrig ett ord — och det är just kännetecknet på en äkta jakobin! Nu tyektes det som om han ändtligen skulle vilja taga bladet från munnen. SMedborgare!4 sade han, jag har bedt er dricka en seidel bier med mig — och hvar och en har sittt glas i handen. Men hvad är det i glaset? Är det öl? Jag frågar er påsbederoch samvete, I gode, tyske män: är detta en dryck som förfjenar namnet Legerbier? Ni svarar inte? Nåväl, så skall jag svara er! Nej, nej, och i all evig: Ket: nej! Det är inte öl, det hor aldrig varit öl, ock det kommer aldrig att bli öl, ömni Också gömmer det till domedag! Jag säger er det, och det har jag rättighet till, för jag har sjelf bryggt det! 2 Cjför, Hör!4 ropade alla; förundrade öfver denna uppoffrande redlighet. Ment, fortfor bryggaren; är det mitt fel?att ni får dricka diskvatten i stället för öl? Är det vår vän Kreutzmeyers fel att han säljer er pottasklut i ställöt för brän: vin? Eller är det vår präktig tobåkshandlares skull att ni måste röka cigarrer af rödbetsblad? Nej! vi göra endast hvad vi ä tvungna att föra; men hvilka är det som tvingar oss dertill? Jo! det är regeringarne, det är fuarstarne, som ha monopoliserat