Aftonbladet – 19 februari 1861, sida 1

ty i sjelfva Mäusebiättel hafva vi endast ett veckoblad, som utkomrher hvar lördag och redigeras af furstens kammarassessor och lakej — men se! barberaren hade inga tidningar med sig. Postmästären, som til! likg var polismästare; censor och justitieminister, hade lagt beslag på allesammans: Nu blef det ett mummel i vråarne. cHvad har det då stått i bladen i dag, efter vi inte kunna tåla vid att läsa dem? frågade smeden. Gud bevara min mun från attsäga hvad jag här sett — svarade bårberaren, — men så mycket är säkert, att med undantag af anonserna såg jug inte eh-chdaspalt, på hvilken det inte minst fem gånger stod ordet 1: volutiont Revolution! ropade vi allesammans, med undantög af gamle Miller, söm ropade: Senseidel bier åt barberaren! Barberaren vär, som sågt är, en mycket flink karl, och ytterst förekommande mot sina landsmän och medbörgare. Han berättade ö5s nu allt hvad hum visste, och litet tillt : Öfverallt i hela Tyskländ hade: man varseblifvit symptomer till uppror. Deras Durchlavchter påckade in, och exeellenserna hade allaredan pifvit sig af. I Homburg hade mån klistrat upp plakater på gathör: ned, Och i Altenbärg hade man kastat eh gensdarm i rämmstenen, —ja, isjelfva Berlin hade det gått så långt att man ropat: Lefve friheten! och slagit in några fönsterrutor. Hm-m-m!4 sade gamle Muller, ty han Far alltid den som förde ördet i käggelbanan: De andra såde ingenting högt, men de sågo på hvarandra, och det ville säga mycket nog, de tömde alla sin seidlar, så godt söm på en gång. Lagerbier för hela laget! ropade bryggaren. Nu reste löjtnanten ock Kapla