Aftonbladet – 19 februari 1861, sida 1

was Scheussliches was Famoses! — das war emm Welt-Skandaltc Färökterlick ! Färchterlichite 000 Det var Omöjligt att upptäcka om Mannen skämtade eller talade allvarligt, med så äkta högt sk pathos uttalade han de sista orden. år sapösman är Historiker till yrket, men hade dock aldrig hört tälas om denna statshvälfningy hyarför hän enträget bad den främmarnide att föröka hans kunsköäper i denna rikthibg, — alla de andra instämde, slutliz genlät Miäusebättlaren beveka sig, och berättade som följer: csdm sagdträr, det var just under Marsdagarne år 1848; då det ena revolutionära fenoinenet efter det: andra visade sig i luften, 2 då jörden bäfväde af fasa derför så att tronerna ramlade dussinvis, och hästan alla mihistertaburetter vände alla fyra beneå i vädret — då Fredrik Lemaitre, för hvarje ång han uppträdde som lumpsamlaren i arist, funn enny krona liggande i gat: smutsen, och publiken stormade teatern hvarje afton bara för att få se honom kastå denöfver nacken her i sin lumpkorg — det var midt under denna hänförelse för tyskhet och frihet, hvilken fick ett så tyskt slut — det var en stolt tid! Vi voro: just församlade i käggelbaånan; ty der brukade nästan hela farstendömet samlas om qvällerne: Vi håde ätit vår pölsa — den var inte god, — supit Vår snaps till — den var eländig — och sg ned den dåliga smaken Med några seidlar lagerbier. Öm ölet vill jag alls inte tala, det var egentligen sämre än svagdricka! Då kom -postbudet — furstendömet håller nemligen eget Pöstbud, en mycket flink karl, som tillika är barberare och perukmakare — vi skyndade alla fram för att få tag udningarke som postbudet fört med sig —