Aftonbladet – 18 februari 1861, sida 3

nad likväl att detta sednare utmärker sig genom en större grad af digpthet, för, att ej begagna ett strängare uttryck. Ejbelåtna med den. rätt .artiga inkomst musikhandeln gifver och hvilken tillåtit tvenne af dem att efter en kort tid draga sig ifrån samma handel med betydlig vinst, hafva de påfunnit ett ganska enkelt medel att fördubbla sina inkomster i det de höjt afgifterna för lån af musikalier med nära hundra procent. Pretentionerna äro ju billiga! Hvarföre icke lika så gama begära tre hundra procent? Måtte bara publiken bibehålla samma godmodighet, som den hittills i andra saker städse visab blifver dessa musikhandlares yrke en verklij guldgrufva, der ordspråket skära guld me täljknif kommer att besannas, nota bene så länge icke konkurrenter uppstå, hvilka göra de fyra musikhandlarne, som mnu diktera lagar, herraväldet stridigt. . Sällan har väl på en gång en så stor prisförhöjning i något yrke skett; men det besynnefligaste 1 hela tillställningen är likväl att de skäl, som af musikhandlarne åberopas, ej en gång hafva det sken af giltighet, som, perukmakarne visste att gifva sina, utan tvärtom befinnas vara just sådana, från hvilka man ,borde kunna sluta till en nedsättning af afgifterna. Så anföres att musikhandeln vunnit en betydlig omfattning och att derföre musikhandlarne måst förskaffa sig större lager af musikalier, förhållanden hvilka ju bevisa att afnämarnes antal tillvuxit, hvaraf en naturlig följd plägar vara ökad omsättning och större vinst. Att både köpare och abonnenter äro talrikare än någonsin tillförene visar också erfarenheten. Öfverallt sysselsätter. man sig nu med musik. För att ej tala om alla äldre personer, musikaliska och omusikaliska, hvilka i Stockholm idka musik, finnes det väl i samma stad knappt någon ung flicka, erhållande hvad man i dagligt tal kallar bildad uppfostran, som ej. utom i andra ämnen, äfven undervisas i musik, och bland ungdomen af andra könet är. deras antal, som åtnjuta undervisning i samma ämne, ingalunda litet. Alla dessa hemta sina musikaler hos ifrågavarande musikhandlare, och, hvad rikets öfriga. musikidkande befolkning beträffar, med undantag kanske af ett par större städer och deras omgifningar, så tillkommer monopolet att förse den med musikalier äfven Stockholms musikhandlare. I sanning ett rätt vackert antal kunder, hvartill. man förgäfves torde söka något motsvarande i andra yrken! . I den om prisförhöjningen gjorda anmälan, hvilken kunde betecknas . med . ett helt annat epitet än ordet Svördsam, som blifvit densamma tillagdt, åberopas äfven såsom en ursäkt, det ovanliga fallet att afgifterna for lån af musikalier äro desamma som för 25:år sedan. Om ej insändaren alltför mycket. misstagit. sig, blefvo för ej längre tid sedan än två. år afgifterna betydligt höjda. Många mindre bemedlade . familjeföder, för hvilka redan dessa afgifter varit ganska kännbara, skola af den nu fastställda orimliga taxan helt och hållet afskräckas från fortsatta abonnementer.. Med större skäl än någonsin vid andra tillfällen borde härvidlag organiseras en strike, för att omintetgöra detta något grofva prejeriförsök... Om den bättre lottade publiken afhåller sig från att taga nya lån, skall detta, i förening med de. uteblifna abonnementerna från andra personer, helt. visst verka en nedsättning i afvifterna, såvida ej samma resultat vinnes. dergenom att nya musiklånbibliotek uppstå; som iterinföra de gamla priserna, ett företag, som säkerligen skulle vinna den största uppmuntran rån publikens sida och,. liksom det fordom skedde inom porukmakarnes skrå, draga kunlerna från de förut varande musikhandlarne. Insändaren har ogerna vidrört detta ämne, nen den klagan han öfverallt försport öfver de ya. afgifterna för lån af musikaler har synts ronom vara alltför befogad för att ej offentligen ittryckas, för befrämjande hvaraf han får annålla det denna artikel måtte af öfriga tidninarne aftryckas.. Abonnent.