Aftonbladet – 15 februari 1861, sida 1

UNGE JENS JENSEN. EN PENNTECKNING EFTER NATUREN Av ERIK. BÖGH. Långt ute på Seland ligger någonstädes en liten slätt emellan några kullar, och på den -elätten: ligga sett halft tjog nätta, vänliga hus, hvart och ett med sin trädgårdstäppa och sin lilla jordlott, och allesammans: bebodda af välmående torparefamiljer. För tjugo, tretti år sedan fanns här endast en sträcka ouppodlad skogsmark, på hvilken egarne af de tio gårdarne i grannbyn -gemensamt betade sina ungnöt, och då fanns bara en enda koja på hela slätten. Det Var en puckelryggig hy da, som hade smetade lerväggar, undaniogandes i våta vintrar, ty då sköljdes de understa väggarna bortaf regnet, och i deras ställe lades der en stor gödselhög, ifrån marken ända upp till fakåsen — det va likare än både ler och sten, för det gick inte kylan igenom, inte, sade mannen. Taket med den bruina ryggåsen Hade ursprungligen varit af halm, menmvw vat det täckt med. ett lag mosse så tjockt att det bildade backar och dalgångär, och här och der hade blifvit jordmån för frodigt gräs. Det fanns bara et fönster på hela huset, och det var fastspikadt för: att-icke värmen skulle gå ut, 0c innehöll för resten nio ogenomskinliga rutor, infattade i bly — nej, det är sannt,; det innehöll endast åtta, ty den nionde hade så längt man kunde minnas tillbaka varit utslagen och hålet tillstoppadt med gamla trasor. Dörren var skuren i två delar på tvären, den understa halfdörren stängdes med en krok och den öfversta med ett trä