Aftonbladet – 15 februari 1861, sida 1

Ge mig en ske å de tjocka i andra flaskan. De ä mycke likre.? Sjukt folk skall man göra till a Britta gaf honom en dugtig träsked, full af det starka linementet, och gned hans ben med mixlurn. Dagen efter kom doktorn igen. Då han hörde hvad som skett, slog hun ihop händerna. ; Lefver det kreaturet ännu? frågade han. Jo-o kors?, svarade Britta. Den enda sken gjorde så godt i magen som tre halfqvarter bränvin, sa Jens. Nu felas honom ingenting, inte! Men benet? Svullnaden?? CJo-o — benet dä kom sig dä mä, sen ja hadde gniit det ett par teg mä dä andra! De va då ett fosli rart meklament!? Hvad har man nu för ellt sitt studium! ropade doktorn och ref sig med begge händer i håret utaf förargelse. — Aldrig glömde ban Jens Jensen och den kuren. Men Jens glömde den heller int Hver gång han sedan blef sjuk, vare sig det var af rossa, gikt eller kolik — så tog han sig en sked af samma linement, och deihjeipte viltid. . Han var, som man ser. icke långt ifrå att blifva ?en klok ment — cn lärd man blef han deremot aldrig. Uppe på mjölkiyllan under loftet, midtemellun hans mors ibel och Annes psulmbok, stodo visserlien tre deltar af Treschows filosofiska skrifer, men dermed förhöll det sig på följande sätt: Då det lutade mot slutet med Anna, så började hon att läsa. Skolmästaren hade en gång lånt henne SLiätkens heliga uppnuntringarX, och den boken ville hon gerna å om. Kort efter dog skolmästaren. Han rade förr varit student, eller åtminstone på