Aftonbladet – 15 februari 1861, sida 1

Vi framl. Kontraktsprosten och Kyrkoherden i Östra Ryds församling F. O. JACOBSONS CRAF den 29 Januari 1861. Striden är slutad och segren är vunnen Vördade Lärare, ett evigt farvi Sanningens eviga sol är Lysande klart för din flyende Slima de äro, de jordiska banden, Snöbleka engeln, de lidandes vän, Löste dem sakta och ljushborne anden Hade glad ull sivt hemland igen. Hvad är väl lifvet om endast det varar Till fyrtiosju eller femtio är? Bekymmer för Syskon med ömhet sig parar, Och bakom detta förgängelsen stå Men den gudomliga, sköna och sanna, Heliga gnistan, som Herren dig gaf, Skall som cen strålande stjerna ju stanna Högt öfver kullen, som kallas din graf. Hvad det var solvarmt och ljust i ditt hjerta, Menniskokärlekens guldvåg der flöt. Och för den nödställdes klagan och smärta Aldrig din hand och ditt öra du slöt ärälsklig för maka och son, samt mången Hjelptes och stöddes med råd och gafs tröst; Ljuft som ditt snille skall du bli hågkommec n, Lefve din godhet i menniskobröst! Redan som ung du för kunskap var mogen, Bröt genom tusende hinder din stråt; Och du belönades. Huldrik och trogen Lyckan till medelåldern följ i; Ty vid hvar tanke, dess n Och vid hvar bild, som än visade sig, Log hon så vänli och strödde Förhoppningens rosor på vandringens stig. Kallnadt är stoftet, o gå så till hvila Älskade Lärare! Anden det är, Som får till himmelska ljusrymder ila, ss Medan naturen i snödrägt Men när hon blifver, vår Bäck, som sig störtar i s Doftande våren skall komma och Hans som dig skänktes till stöd och till tröst, ifrån de saligas nejder tillbaka Tyst såsom svalkande vind till ditt bröst; Uti ditt öra han viskar de orden: Gråt icke. Skiljsmessan evig ej är. Troget du fyllde din pligt här på jorden, Mins att belöningen väntar dig der. En ålderstigen Fi nlingsko.