Aftonbladet – 14 februari 1861, sida 2

slag huru en åsyftad förbättring af gatuoch gårdsrenhållningen må kunna tillvägabringas. Skrifvelsen är af följande lydelse: T sammanhang med hos öfverståthållare-embetet år 1849 gjord anmälan om fattadt beslut angående vidtagandet af sådana åtgärder, att den del af renhållningsbestyret inom hufvudstäden, som af stadens drätselkommission ombesörjdes. komme under en tid af tio år att efter förändrade grunder och på lämpligare sätt än dittills skett verkställas, hade bemälte kommission, jemte uttalande af den åsigt att fullt ändamålsenliga anstalter för renlighet, snygghet och sundhet inom hufvudstaden icke kunde tillvägabringas elle: blifva verksamma, utan att de utsträcktes till renhållningsbestyret i sin helhet och således jemväl till renhållningen af stadens samtliga gårdar. rännstenar, afloppstrummor, gator, gränder, torg och andra platser, vidare anfört: att då tiyssberörda renhällningsbostyr vore till största delen bibehållet för husegarnas enskilda omtanka, sådant af mångfaldiga skäl obestridligen medförde nästan oöfvervinneliga hinder för samma renhållnings verkställande på sådant sätt, som för den allmänna trefnadens och sundhetens fordringar kunde blifva tillfredsställande; att det derföre syntes vara nödvändigt för ett ändamålsenligt ordnande af denna angelägenhet,. att densamma förändrades från enskildt till allmänt bestyr, hvilket, efter kommissionens tanka, bäst lämpade sig för verkställighet genom entreprenad, enär kontrollen derå blefve desto lättare, som det låge i sakens natur, att ej allenast polismakten utan ock husegare och hufvudstadens öfriga invånare voro båda i tillfälle och -intresserade af att nogsamt vaka deröfver, att entre: EE dock borde uppgöras särskildt för vissa distrikter och delar, men icke för staden i sin helhet, emedan en sådan entreprenad, allt för vida utsträckt på ena hand, vid många tillfällen, såsom t. ex. vid inträffande större snöfall under vintern, vid islossningen, vid ihållande regnväder höst och vår, äfvensom under rötmånaden, då daglig sköljning af rännstenar och afloppstrummor erfordrades, icke kunde ändamålsenligen utföras; att härtill komme att ganska många, om icke de flesta bland hufvudstadens invånare redan då läto genom enskilda entreprenörer bestrida sin gaturenhållningsskyldighet, och att köstnaden för allmän entreprenad snarare syntes böra minskas än ökas i förhållande till hvad den utgjorde för de enskilda, hvilket åtminstone aproximativt kunde beräknas efter utgifterna för em kommissionen åliggande renhållning af stadens allmänna torg, platser och gatudelar, samt att då kostnaden för gaturenhållningen utanför kronans fasta egendomar, Xå entreprenad upplåten, efter uppgjord kalkyl icke skulle uppgå till. mera än rn 38 skillingar bko för hvarje tusende rdr af fastighetsvärdet, ett belopp; hvarmed oftanämda renhållning, i allmänhet, genom de enskilda entreprenaderna, då ingalunda bestriddes. äfven om det skulle komma att ökas till en rdr för tusendet, af berörda värde, hinder för SKAR OR upplåtande på gemensamma entreprenader, således icke syntes kunna genom ökad kostnad uppstå. På dessaskäl hade drätselkommissionen ansett sig böra föreslå och tillstyrka, att den gaturenhållning inom hufvudstaden, som icke redan var föremål för allmän entreprenad, måtte under längre eller kortare tid, dock minst ett och högst fem år i sender, upplåtas på gemensam entreprenad för särskilta distrikter, hvart för sig omfattande en af hufvudstadens åtta territoriälförsamlingar, samt att församlingarne måtte genom öfverstathållare-embetet uppmanas att härom å allmänna sockenstämmor i stadgad ordning besluta. I anledning af drätselkommissionens berörda förslag anmodade öfverståthållare-embetet Stockholms stadsnämnd att, efter vederbörande arbetsinrättnings direktions hörande, meddela öfverståthållare-embetet underrättelse, huruvida stadsnämnden rt lämpligt och för arbetsinrättningarna inom hufvudstaden fördelaktigt, att dervarande personal med -stadens gaturenhållning sysselsattes, -samt, i sådant fall, till huru stor del och emot hvilket ersättningsbelopp dessa inrättningar kunde samma renhållning sig åtaga eller ock, i händelse stadsnämnden icke skulle finna lämpl:st bestämd uppgift i sistnämnda afseende meddela, stadsnämnden måtte vara betänkt på att, såsom spekulant uppträdavid de entreprenadauktioner, som, derest gaturenhållFR komme att på entreprenad upplåtas, derå blefvo hållne, å hvilken framställnin stadsnämnden lemnade till svar, att ehuru stadsnämnden delade den åsigt att, i händelse gaturenhållningen inom hela hufvudstaden, såsom drätselkommissionen föreslagit, blef föremål för gemenT samhet i afseende på bestyr och omkostnader, hvilket stadsnutmien ansåge vara för befordrande af nödig ordning, sundhet och snygghet i hög grad angeläget, samma renhållning särdeles väl lämpade 5 för de å arbetsinrättningar intagne Hjone sysselsättande och, af dem besörjd, borde leda till fördel för fattigvården, stadsnämnden likväl, med afseende å allmänna arbetshusets då varande omfattning och tillgångar, trott sig för närvarande icke böra göra någon fd ändring eller utsträckning i det Aj arbetshusdirektionen framställda erbjudande att, emot ett uppgifvet årligt ersättningsbelopp, under en tid Tätt minst tre år öfvertaga den del af ifrågavarande renhållning, som ålåg enskilda husegarei ståden inombroarne. Egare och innehafvare af inom Nicolai församJling belägna fastigheter blefvo härefter den 12 Maj 1850 å sockenstämma hörda samt : biföllo dervid; att under en tid af tre efter hvarandra följande år, på gemensam entreprenad upplåta den dem åliggande rgatuoch gårdsrenhållningsskyldighet, under vilkor, bland andra, att deras bidrag i och för ändamålet icke finge utgöra eller kunna uttaxeras till Höxre belopp än Irdr bko af fastighetsuppskattningsvärde; men vid derefter genom föranstaltande af stadensdrätselkommission, anställd entreprenadauktion å omomförmälte renhållning, blef något anbud derå icke gjort, och som pluraliteten af städsnämndens ledamöter jemväl ansågo renhållningen icke kunna, för det derför bestämda ersättningsbelopp, af allmänna arbetshuset verkställas, förföll den i väckta frågan om förändring i renhållningsbeI styret, hvilket sedermera, hvad de enskilde husI egärne angår, fortfarande blifvit igenom deras leget föranstaltande ombesörjdt, hvarvid dock, till. följd af särskilda öfverenskommelser emellan ätskilliga husegare samt direktionen öfver allmänna arbetshuset, denna inrättnings personal blifvit uti icke ringa mån för ändamälet använd. j På sätt af denna framställning inhemtas, var redan för mera än tio år tillbaka behofvet af förändring i sättet för fullgörande af den enskilda fastighetsegare ige renhållningsskyldigheten talad och erkänd. Sedan dess har otvifvelaktigt dels genom skärpta stadganden och noggrannare kontroll å ordningsmaktens sida, dels ock till. följd af stegrade anspråk hos allmänheten, förbättring i renhållningsbestyrets utförande varit märkbar. Att dervid ännu mycket återstår att önska, innan man kan anses hafva väsentligen närmat sig det sökta målet, kan dock -ieke förnekas. ittills har emellertid i, hufvudstaden saknats ett af de nödvändigaste vilkoten för en nöjaktig renhållning, nemligen att på billiga vilkor hafva: beqvämlig och ymnig tillgång på vatten, Då und stundande förmer vet ( ! t Å L s er ft pr Son fp fö jen en TJ RR AR -—