Aftonbladet – 14 februari 1861, sida 1

det kejserliga statsmaskineriets qvafva kamrar, skulle kunna förläna dessa -en länge saknad friskhet, och på grund häraf utfärdades, det bekanta dekretet, hvarigenom senaten uppmanades att åt de båda kamrarnes öfverläggningar bereda offentlighet medelst pressen. Huru senaten fullgjort detta uppdrag, visar sig af det senatskonsult vi för några dagar sedan meddelade: De nya rättigheterna ha der blifvit så kringskurna, de former, hvårmed man får begagna det gifna tillståndet, så trånga, -att den arma SR pressen vid tillämpningen häraf Ommer att befinna sig, ungefär i samma ställning som en fullmogen man, hvilken skulle utföra djerfva kroppsrörelser, men dervid. måste begagna urväxta barnkläder. Det är herr Troplong, senatens president, hvilken äran tillkommer att ha uppgjort det ora som ån ogs af senaten, och som linför denna redögjort för motiverna dertill. I denna redogörelse angripas å ena sidan tidningspressen,. hvårs representanter benämnas Petronii lärjungart, å den andra påpekas de stora vådor, som skulle uppomma, ifall representationen finge utöfva det ringaste inflytande på den kejserliga regeringens handlingar. Man finner lätt häraf ur hvilken synpunkt en af det nya kejsardömets mest framstående anhängare och stöd betrakta folkens rätt och naturen af konstitutionella reformer. . En af Frankrikes mest utmärkta publicister, hr Prevost Paradol, har i Journal des Debats emot dessa åsigter, nedlagt en protest, som ehuru i hofsamma ordalag, strängt nagelfar med hr Troplongs sätt att behandla politiska frågor. Vi rt här ur den märkliga artikeln fölande: ; 5 Då lagförslaget redan blifvit af senaten antaget, så är det naturligtvis icke i hopp att förändra detsammå som vi nu fatta pennan, utan för att här sammanfatta dess hufvudbestämmelser, och hvad som för oss är af ännu större vigt, uti herr Tröplongs rapport söka utleta de motiver, som föranledt detsamma. s Det är således afgjordt, att återgifrandet af våra kamrårs diskussioner endast kommer att bestå dels uti ett officielt sammandrag, som skickas till tidningarne, dels i en stenografierad redogörelse i Monitören. Man får emellertid återgifva en del af en dags öfverläggning, endast att den fullständiga disktssionen öfver ett lagförslag eller en petition deruti upptages. Men det är uttryckligen förbjudet att utvälja vissa anföranden med uteslutande af vissa andra, och att derigenom gifva talarne en olika vigt. Tacitus, som herr Troplong vid detta tillfälle citerat, har emellertid yttrat följande: Jag återgifver icke alla anföranden af senatorerna, utan blott dem som äro märkliga genom det hedrande eller det lågsinnade deruti. Men detta utgör en förmånsrätt för historieskrifvaren, och rapportens lärde författare tillägger omedelbart derpå, att om man beviljade tidningarne en sådan förmånsrätt, så skulle dessa alltid finna mycket utrymme för sina vänner, och deremot alltför litet för sina motståndare. Hvad oss vidkommer, så misstager sig häruti Tapportförfattaren. Vi skulle ha strängt iakttagit Taciti metod, och härigenom hade tillräckligt utrymme blifvit lemnadt åt allt slags folk. Efter att hafva visat det vådliga vid tillämpningen i herr Tröplongs rkande, att Crättigheten för pressen att diskutera talarnes opinioner ej kunde medgifvas annat än under vilkor, att denna diskussion icke urartade till en redogörelseX, fortfar herr Prevost Paradol sålunda s Må här den anmärkningen: tillåtas oss att dessa ytterliga försigtighetsmått. för att skydda våra lagstiftare emot all slags vanvördelig kritik, voro okända i Frankrike före den nya regimen och att de i-England aldrig fallit någon menniska in. Herr Thiers, herr Guizot, hertigen af Broglie öfverlemnade man, utan annat skydd än den allmänna lagens, i händerna på dessa Slättsinniga lärjungar af en: Aristophanes, en Petronius4, på samma. sätt som lord Palmerston, lord John Russell och grefve Derb äro hemfallna åt Swifts och Junii. groiva efterhärmare. Och hvem . skulle väl ändå vilja önska våra lagstiftande församlingar större anseende än det som omgaf våra fordna kamrar, eller det som nu i våra grannars ögon gör engelska parlamentets fria beslut så heliga. Det är ingalunda med tillhjelp af fåfänga skrankor, uppställda emellan lagstiftande församlingar och allmänheten, som de förras anseende kan bibehållas och förstärkas. Det är genom det oaflåtliga och modiga försvaret af landets intressen; det är genom det kraftiga skydd hvarmed de kunna omgärda hvar mans frihet och allas rättigheter; det är genom deras ständi bemödanden att införa hushållning i de allmänna utgifterna, hofsamhet och uppriktighet i nationens politik, ärlighet hos magten. Deras goda namn och rykte är icke en ömtålig blomma, som slår ut i ett drifhus under vaktarens vård; detär ett kraftigt träd, som växer på kalljord midtunder stormarne, som slår djupa rötter, och som en dag betäcker ett helt folk med sina grenars skugga. Detta är visserligen icke det begrepp; som hr Troplong gör sig om vår tillkommande representation, och vi vilja icke fördölja, att den del af hans rapport, som rör de lagstiftande församlingarnes roll. inom staten, ännu djupare bedröfvat oss än den del deraf som har afseende på pressen: Och ehuru vi betrakta vårt yrke ur en allvarligare synpunkt än hr Troplöng gör oss den äran att tro, och vi räkna äfven.andra anor än Petronii, så lemna vi likväl försteget åt tribunen, och dess inflytande ligger oss närmare om biertat än vår frihet. 5