Några ord om ungdomens uppfostran med särskildt afseende på folkbeväpningsfrågan. Värt moderna samhälle, som har gjort! så vackra framsteg på åtskilliga vägar af mensklig odling, har, besynnerligt nog, ända tills dato ganska mycket förbisett en af de allravigtigaste samhällsfrågor, nemligen den som angår det uppväxande slägtets fysiska vård och sunda utveckling. Visserligen har Hämnda fråga en och annan gång utgjort ämne för den offentliga diskussionen, men några märkligare resultater hafva dock icke Häraf ännu förnummits. Derföre skall väl ingen anse öfverflödigt att frågan ånyo drages inför den allmänna diskussionen, helst i en tidpunkt då en annan fråga, med den förstnämnda ganska nära beslägtad, omfattas med så Mycken värma af hela svenska folket, nemligen den om en allmänn nationalbeväpning. ; Att militäröfningars införande i skolorna är af en stor betydelse för vårt framtida nationalförsvar, derom lärer väl icke vara mer än en tanke inom hela landet, och man är allmänt ense om att just den uppväxande delen af landets befolkning, i tid öfvad att föra krigarens vapen, är den rätta plantskolan, ur hvilken de skarpskyttekårer? skola uppväxa, af hvilka nationalförsvaret kan finna ett kraftigt stöd då fosterlandets fara kallar oss till vapen. Denna tanke är visserligen riktig; men må vi blott icke glömma, att ifrån tanke till verklighet kan understundom vara ett stort svalg. Det är en kinkig fråga denna, att midt under fredens lugn söka dana nationen till krigare — och det vore väl ringa utsigt till idens realiserande om icke just den tid, hvari vi lefva, visa; sig så diger på politiska omkastningar, att det lugn, som för närvarande råder omkring oss, allranärmast är att likna vid lugnet före en utbrytande åska. Men den är ock en storartad fråga, och den har med snart sagdt elektrisk hastighet blifvit omfattad af hela landet. Den måste väl då betyda något. Den som skrifver dessa rader är visserligen ingen politikus, men han tror icke att det behöfves någon djup politisk blick för att kunna inse det rimliga uti att Sverge ej vill sofoa, då hela verlden vakar, att Sverge ensamt ej vill stå snart sagdt obeväpnadt, då hela Europa beväpnar sig till tänderna. Är det icke sjelfbevarelsens instinkt som uttrycker sig i denna storartade nationlla rörelse? Hvad mer, om ock den tändande gnistan som väckte oss till fullt medvetande om hvad som redan bodde inom vårt bröst kom flygandes utifrån? Frågan är och blir en fråga af djupaste allvar, huru mycket den än må missaktas af vissa kotterier, hvilkas egna intressen jan mer än fäderneslandets. 5 etta sitt djupa allvar förer hon med sig