årets början räknas i Österrike från den 1 November), hvilken beräknats till 95,3 millioner floriner, skulle nedgå till 55,800,000 floriner, samt att 1861 års statsbrist, beräknad till 40 millioner, skulle nedgå till 34 millioner; med ett ord, att dessa brister skulle kunna betäckas genom de löpande inkomsterna, utan att skatterna behöfde ökas eller nya lån upptagas. Dessa förhoppningar ha ej alldeles gått i fullbordan i afseende å år 1860. Det är väl sannt, att slutresultatet för nämnda år ännu ej är officielt bekant. Men 1860 år budget, jemförd med de föregående årens, till och med 1858 års, som var en af de bästa, tyckes verkligen erbjuda. ett relativt gynsamt resultat i afseende å statsbristen. Finansministern har, ehuru han måst betala en stor del af kostnaderna för det italienska kriget, likväl ej illa redt sig. Han har, hvilket är någonting ovanligt i Österrike, verkligen fjort besparingar, uppgående till 33!; milioner, af hvilka 21 millioner blifvit åvägabragta på krigsbudgeten. Tyvärr komma ej beräkningarna i berättelsen att lika väl slå in rörande 1861 års budget; detta kan man redan nu med nästan matematisk noggrannhet förutse. Om man huru lågt som möjligt uppskattar statsutgifterna för 1861, skall en brist uppstå, som kan täfla med bristerna på de olyckli. åren under ministåren Bach, sorglig i minnelse, till och med om vi ej få krig eller revolution i Ungern eller annorstädes. Åfven förutsatt att freden kommer att upprätthållas, skola utgifterna ökas med 5 nl: lioner agio förlust och 25 millioner för krigsbudgeten, samt skatteinkomsterna minskas med 30 millioner, med ett ord, i stället för 40 millioner skall statsbristen ånyo utgöra 100 millioner, eller nära dubbelt så mycket som 1860. Dessa äro de tydliga följderna af en fan som stöder sig på majoritetens i det eryktade riksrådet votum. . Anledningarna till den österrikiska statsbristens nya beklagliga tillväxt äro verkligen rent politiska. Det olyckliga diplomet af den 20 sistlidne Oktober utlofvade en mera omfattande rådplägande församling för kejsarriket med rättighet till votum och kontroll i finansärendena, hvaremot den ungerska konstitutionen (med undantag för de militära och finansiella angelägenheterna, hvilka skulle betraktas såsom kejsarrikets gemensamma angelägenheter) icke utlofvades, men genast infördes. De öfriga delarne af monarkien voro således betydligt mycket sämre lottade än Ungern, ty de erhöllo i sj Ifva verket för ögonblicket endast provincialständer enligt. polisministern Goluchowskis ider. Provinserna på andra sidan om Leitha började knota. Man sökte lugna dem genom Schmerlings inkallande 1 ministeren. Man utlofvade liberalare statuter för de särskilda länderna, ofördröjligt sammankallande af allmän riksdag, en verklig konstitution och hvad det mera kunde vara. Det var alltjemnt endast löften. Emellertid hade den yttre ställningen ånyo försvårats. Österrike såg sig nödsakadt att hålla en del af sin arm6 på krigsfot och attsammandraga trupper i Venetien. Krigsbudgeten har redan nu börjat betydligt öfverstiga månadsförslaen, och dessa så mycket hastigare, som en el af hären måste besoldas i silfver eller banknoter med agiotillskott. Det är isynnerhet tillståndet i Ungern, som på ett olyckligt sätt inyerkat på kejsarrikets finansiella ställning. Det var ett stort fel af regeringen att gå Ungerns önskning till mötes före de andra provinsernas och i allmänhet att tänka på provincialständer, innan en allmän riksdag för kejsarriket blef organiserad och sammankallad. Detta första fel efterföljdes af ett annat icke mindre betänkligt, nemligen att komitatsförsamlingarne fingo konstitueras förr än den ungerska riksdagen sammanträdde. Likasom å reaktionens tid, skyndar man sig att göra hvad som utan olägenhet kunnat uppskjutas, och detta sker för att vinna tid och ej behöfva gifva efter i väsendtliga punkter. Allt detta måste bära bittra frukter, och det, som tilldrar sig i Ungern, är egnadt att vå Nja regeringen om huru ofantligt stora de el äro, som hon begått från den 20 sistl. Oktober. Det är notoriskt, att skattevägran är öfverenskommen i hela Unger. I det sednaste kejserliga patentet om det nya lånet erkännes till och med detta faktum, och deri hotas med tvångsåtgärder, för att förmå de tredskande att betala skatt. I reskriptet af den 21 Januari tillkännagifves det rent ut, att man ej skall sky att bruka våld, för att tvinga folket att hörsamma de lagar, som ännu gälla. Men dessa åtgärder komma för sent. Komitaterna ha de facto gillat skattevägran eller åtminstone låtit saken ha sin gång, obekymrade om att de derigenom gjort intrång i den blifvande riksdagens rättigheter. Framtiden skall utvisa, huruvida regeringen, ef2) SINNEN I Up EEVSSEND IRSEIID GG 4 RIDE : SSE FI I EN Ted STAR Fr a