äfven planterad inom våra uppfostringsanstalters råmäken. Må vi icke förgäta detta. Må vi besinna att då vi tala om vapenöfningars införande i skolorna, måste vi ock tala om nödvändigheten att åstadkomma en reform i ungdomens uppostran. Ty hvad afses med dessa vapenöfningar, om icke detatt dana vår ungdom till dugliga försvarare af fosterlandets frihet, att göra den skicklig att då det gäller landets räddning ställa sig i våra soldaters leder? Men en soldats dygder bestå icke endast uti att kunna väl handtera sitt vapen, se faran i ögat med aldrig svigtande mod och med osviklig trohet kämpa för sin fana. Allt detta är kanhända det lättaste af krigarens uppgift. Det finnes inom krigets område pröfnmgar, son äro långt svårare än de nyssnämnda, och för hvilka mången utmärkt krigare dukat under; pröfningar, af hvilkas uthärdande i stort månget fälttågs öde har berott. Hvem känner icke de mödor, de försakelser, de oerhörda ansträngningar som äro oskiljaktiga från ett större fälttåg. Och hvem känner icke det faktum, att under ett krig långt fiera soldater dö af sjukdomar än blessyrer? Hvem känner icke, att sedan ett fälttåg fortfarit någon tid under ogynsamma sanitära förhållanden, vanligtvis en ganska betydlig del af armån plägar befinnas af sjukdomar urståndsatt att strida? Derföre består krigarens dygd icke endast uti mod, trohet och skicklighet att föra sitt vapen, utan ock uti förmågan att kunna uthärda krigets mödor. Kasta vi nu en blick få landets xippväxande ungdom så framställer sig sjelfmant den frågan: Hur duglig månne denna ungdom kan anses att, en gång då det gäller att utbyta fredens lugna värf emot krigets vilda tummel, bära alla de oerhörda mödor som från det sistnämnda äro oskiljaktiga? Jag talar nu mindre om arbetsklassen på landsbygden än om de öfriga klasserna i samhället; ty lyckligtvis är kärnan af svenska na tionen, till följd af det ständigt härdande lif den är nödsakad att föra, ännu icke så förklemad att den gifver oss anlätning till bekymmer. Men huru förhåller det sig i nämnde afsende med de öfriga klasserna, och isynnerhet med den så kallade bildade klassen. Den klagan har ofta förnummits, att en allmän svaghet och klemighet mer och mer har fått insteg hos vår ungdom, och man har tillskrifvit vår moderna uppfostran största skulden till detta sorgliga förhållande. Man har anklagat vår skollagstiftning för orimligt öfverdrifna fordringar på lärdom hos det ge slägtet, hvilka fordringar hafva den följd att ingen tid Jemnas ynglingarne öfrig till kroppens öfning och vederqvickelse; och man är lagt föräldrar och uppfostrare till last, att de alltför ifrigt ådrifva barnens studier, men deremot i bög grad försumma deras kroppsodling. rån upplysta lärare vid våra undervisningsanstalter — nemligen sådana lärare som hafva tankar för äfven annan mensklig uppfostran än den som blott består i lexläsning — klagas öfver att ungdomen mer och mer förlorat sin håg för hurtiga lekar och manliga öfningar. Det är icke längesedan man från ett af våra universiteter offentligen uttalade sina bekymmer öfver ungdomens tilltagande håglöshet för de gymnastikoch fäktöfningar, hvilka förr voro ett så kärt tidsfördrif för den akademiska ungdomen. Sammaledes har man från vårt gymnastiska centralinstitut för icke så längesedan offentliggjort den iakttagelsen, att en del förr begagnade starkare öfningar icke nu mera kunna ingå i vår ungdoms gymnastik, emedan de visat sig öfvergå det boegre slägtets krafter. vad förhoppningar skall man, efter sådana upplysningar, kunna hysa om natioHens framtid? Hvart har den så mycket besjungna lejonmergen tagit vägen? Hvar söka den mognade mannens kraft, då sjelfva ungdomen är maskstungen i sitt innersta ti väsen? : 1j Utan benägenhet att se sakerna i svart, 1j måste man dock erkänna, att föga kan för , I vårt nationalförsvar vara att vänta af en juppväxande generation, som till den grad r lär förklemad som den hvilken nu befolkar tivåra skolor. Derföre: vill man det ena, så . måste man äfven vilja det andra; vill man 1 bygga en väsentlig del af fosterlandets förtisvar på vår ungdoms framtida duglighet att e kämpa mot en mäktig och krigsvan fiende, r I hvars vilda horder stålsatts under ständiga , fälttåg — då måste man i främsta rummet se I fill att denna ungdom. får en härdande uppfot (d å UU Fr Re RÅ BU FE os le An Taft vr SA Fer stran. Denna är grunden på hvilken det öfriga skall byggas. Utan densamma betyda våra söners vapenöfningar intet. Utan den, låtom oss icke tala om insamlingar till förskaffandv af vapen — men heldre om sammanskott till de rymligaste fältlasaretter. Österrikes finanolella ställning. (Från Aftonbladets korrespondent.) d Wien i slutet af Januari. sl Den österrikiska finansministern von Pleee UV WU