Aftonbladet – 12 februari 1861, sida 3

anstalt. Af de sju kardinaldygderna är det icke en enda som jag varit mästare uti, men imina försök har jag dock haft stora mönster för ögonen. I visdom tog jag kung Salomd till mönster, derigenom kom jag till: den visdom att allt i verlden, följaktligen visdomen också, är idel fåfänglighet och strunt. Med den visdomen gaf jag mig fn i våld och blef i återhållsamheten icke heller större mästare än denne vise kung i sitt harem: 4 rättfärdighet tog jag kung David till förebild och det gick mig såvä som en mängd äkta män lika som detpick den mannen efter Herrans med hort Urias.4 Denna fräckhet beledsagade han med några miner och rörelser med handen, hvilka väckte den råa hopens löje. CTapperhetent, fortfor han, är den enda kardinaldygd, som jag inbillar mig eoa nå got litet gran af: men den hår man kallat trots och förstockelse. I den dygden tog jag satun sjelf till mönster, ty ingen är dock tapprare än den som vågar trotsa den allsmäktige. — I stället för tro, hopp och kärlek, har jag naturligtvis endast vantro, förtviflan och hat, ihen det är ju mina egna privata små känslor och de angå ingen mer än mig sjelf; skulle jag tro. Med de 7s. k. dödssynderna är förhållandet omvändt, fortfor han, med stolt och trotsig min. 4Idem ger jag ingen biskop efter. Min stolthet skäms icke för sig, är någon egenskap superb så är det väl superbia. Genom den håller jag ännu mitt hufvud upprätt, trots sju gånger sju millioner dödssynder, om de funnes till och jag vore skyldig till dem alla — trots lika många millioner helveten, som det jag lemnar här i eder åsneverid, och det jag nu står på gränsen till med min genjaliska utomordentlighet. NÄS Forts. följer )