Aftonbladet – 12 februari 1861, sida 2

kare, så får han likväl, dyrt nog köpa dessa ljusstrålar, och han började redan outsägligen längta till den tid då han skulle få vända en goda staden ryggen, som hittills varit hans eldorado, men som nu förlorat alla behag, utom — den gamle onkeln, som fordom varit hans värsta onda, hade han tyckt. Så mycket var Ernst förändrad, och det var blott denna metamorfos, som vi åtagit oss att framställa, ty nu kan hvem somhelst tänka och föreställa sig, huru på torsdagsafton Adelgunda, efter ett ljertligt och tacksamt afsked från de gamla vänliga anförvandterna, och åtföljd af en hel mängd af sina nya vänner, med den trolofvade i spetsen, nedgick till Kommendörkapten, som låg och gungade vid Riddarkolmskajen. Vidare huru hon blef med TE mottagen af kaptenen, som skref hela förlofninen på sin meritlista, efter han fört både ästman och fästmön upp och ned. Vidare huru hon helsades af oatrix och Signe; som redan voro nere i den hytt Adelgunda tagit för dem. Vidare ett långt och högljudt och gladt och skämtande och roligt afsked, slutligen allas aftroppande, och Adelgunda, som befann sig allena i den samma hytt der hon bodde vid bög men ack ned hur olika känslor! Hon tyckte jemförelsevis att hon då sof och nu vaknat. Äfven lär icke någon finnas, som ej gissar att kl. 1,4 på fredagsmorgonen stod en ung man i paletå och med ettaf mycken glädje, men något litet öfvergående sorg betäckt anlete på fartygets däck och gaf med sin lilla käpp en signal som mycket väl förstods i den der under befintliga hytten... 10 minuter derefter stod-en ung dam vid hans sida, och en liten stund derpå kom Beatrix och satte sig sömnig på en soffa, sägande: 4Det är ett otäckt göra att vara förkläde