Aftonbladet – 12 februari 1861, sida 2

POLICHINELLEN. (Skizz efter B. 5. Ingemann.) På den stora Navonaplatsen i Rom hade. en vacker höstdag 1818, några resande sällat sig till den stora hop af pöbel och all moge som stockat sig framför en i fria luf ten provisoriskt uppsatt liten teaterställning från hvars simpla tiljor en af dessa lågko miska farcekonstmakare, som kallas Polichineller, med sin qväkande stämma och sin: krumbugter framkallade ständiga skrattsalfvor omkring sig. Denna folkmasks ohyggliga väsende, son förefaller italienarne så komiskt, frambringar medelst ett litet metallinstrument, som konst: makaren gömmer i munnen. Hvarje ort han framsäger låter derigenom halfqväfd och tyckes utgå mera från gommen än frå! lungorna. Rösten kommer derigenom at likna papegojans, liksom näsan å masken ä, formad efter samma fogels krokiga, hvass: näbb. 5 Några prester gingo förbi med harmsn: miner; ty skråpuken tillät sig dristiga ocl vantrogna yttranden mot kyrkan, i det har pekade på den lutande kyrkobygnaden vid torget och härmade kämpafigurens ställning på den stora vattenkonstens midt. Bildhug garen har nemligen helt satiriskt gifvit dennv figur utseende at att vilja hålla emot kyrka då den endera dagem till föga heder för dess uppbyggare, kommer att ramla. . Hela torget var som vanligt uppfyldt a en sorlande menniskomassa, vilken trängdes mellan de mångfaldiga små. köttoch fruktstånden, de kokande makaronioch kastanjekitlarna, rundtom hvilka fattiga dra gare och bärare skockade sig i pittoreska grupper, insvepande sina resliga gestalter .