kl:-4 på mörgonen, när man sprungit hela dagen förut med — 60 års mn på dessa ohyggliga gator, som jag hoppas aldrig återse, förr än de. äro försed ined ok i toirer. i SAck, Beatrix, förlåt! sade Adelgunda, och ören såg äfven så bedjande ut. Men när en mängd annat folk böljade fram, när afsked började tagas, dels ganska naturliga; dels: de som voro beräknade på stor effekt, och allas ögon fästades på det unga paret, då tryckte Ernst Adelgundas hand, sprang öfver landgången, somdrogs in i samma ögonblick, och ropade halfhögt ett betydelsefullt: Auf Wiedersehen!4