Aftonbladet – 12 februari 1861, sida 1

—— SER NTNERRNRNNTNE REAR SNES RNNOOSNRNAENONET NN NAN såsom det sedan skulle stå, såg man stora antika silfverterriner och stekfat, samt borta på kaminen en hel trafve af uppställda. djupa silfvertallrikar för soppan. Det sämsta och minst vackra var den liggande spegelplatån, som på bordets midt hade sträckt ut sig, inkräktande så mycket rum, att allt snart stod helt tätt packadt, det ena bredvid det andra. Det var ett förunderligt mod, den der mot dagern liggande spegeln! Alt hvad man såg deruti blef upp och ned, och hvad man såg derpå, det var ofta ganska små fula saker — dels af gips, gudar och gudinnor, benbrutna och lemlästade. Här var det då många hyggliga vaser af alabaster, och grefvinnans kammarjungfru hade ändtligen vunnit så mycket seger öfver den gamla gretvinnans idcer, att hon fått fylla dessa vaser med vatten, och sedan sätta naturliga blommor deruti, som hon sjelf bedt att 1å gå och köpa, frågande: SNådig grefvinna! Det kan ju aldtig 1 verlden existera, att på ett förlotningskalas (ty hon hade just på onqvisten I anseende till nödvändiga anordningar blilvit invigd i den storahemligheten) mellan en så vacker och ung fröken och cn så ung och vacker herre — det inte skulle finnas myrten och törnrosor och förgäsminicker och penster med. N ?Nå, gör som du villk, sade ercfvinnan, leende, men om nu någon skufiar omkull vasen så att spegeln går sönder, och att allt vatten och alla dina tpensger komma i knäet vå grefvinnan X. eller statsrådinnan X., så iår du sitta emellan.? a CAR lappri, nådig grefvinnan skall få se det skall gå förträffligt, sade jungfru Clara och, sprang ut med sin lilla korg för att köpa blommöt. ; Gud, hvad fröken är vacker i dag, sade