Aftonbladet – 11 februari 1861, sida 4

Boulognerskogen sades hafva blifvit osäker; len var betäckt med vatten, och man såg icke n enda menniska på densamma. Men nedanör Longchamps, i närheten af Seinens stränder ch hr. Totheelulds splendida villa ligger, prydd ned enstaka, vackra trädgrupper, en äng, som Nlifvit öfversvämmad vid det sednaste högvattret, och som, oaktadt termometern blott var nåot öfver noll, visade en vacker vidsträckt ista, som var mycket säker, emedan det. knappt anns något vatten under densamma. På detta tälle hade kejsaren, så hemlighetsfullt som möjigt, stämt möte med hofvet och arrangerat denna örlustelse till kl. 10 på aftonen. Den bekante sodilot, entreprenör för offentliga nöjen, hade yehängt. träden med hundratals kulörta lampor. ch tjenare, lika talrika som de bönder, hvilka ordom vandrade i parkens gångar för att förnindra grodorna i dammarne kring det kungliga palatset från att väcka de franska konungarne; vandrade på isen med lanternor fästade på hu.vudet. Utom denna ständiga illumination upp: lystes platsen då och då genom bengaliska eldar och flammande facklor, hvilka nästan utbredce dagsljus öfver denna scen. En mängd personer i hvita blusar, ett egendomligt slags ispolis, bil: dade en kedja rundtomkring platsen och afhöllo dem som icke voro inbjudne. Fastän antalet ai åskådarne var ganska betydligt, bestodo dessa döck mest af folk från S:t Cloud, Suresne ocli kringliggande byar. Befolkningen i Paris visste ingenting om denna fest, som hvarken Moni ren eller något annat blad med ett enda ord omtalat. Så snart kejsaren och hofvet anlände, började skridskoåkningen på ett helt och hålle: taktmässigt sätt. Kejsarinnan satte sig i en s de, och hr Hartogs, en tysk, hvilkens utmärkta skicklighet som skridskoåkare redan för två år sedan hade tilldragit sig den kejserliga upp märksamheten, och som nu vid hotvet kallas Aide de Camp de glace, hade den äran att framskjuta H:s Maj:t på isen. Han gjorde det mtd ett jernbane hastighet, och inom en minut var han ur sigte från stranden. . Derefter påtog kejsaren sina skridskor och sköt slädan för cr dam, hvilkens namn jag icke kunde få reda r Grefvinnan Morny, kläc di slöja och hvitt pelsverk, försökte sin skicklighet, men var stödd af en herre på hvardera sidan. Furstinnan Poniatowski kunde mycket godt komma ensam framåt. Inom kort var isen betäckt med en mängd kammarherrar, generaler, marskalkar, ja till oc! med domare, hvilka hade kommit med hofvct för att deltaga i dagens modeförlustelse. Urderrättelsen om att man skulle åka på skridsko: i töväder hade vunnit stort bifall, ty aftonen var alls icke kall. Kejsaren och kejsarinnan stannade på isen till kl. half 12. I eftermiddag, då frosten åter inträdt med temlig styrka, upj)repades förlustelsen af det kejserliga sällskapet å samma ställe. Hr Hartogs förde kejsarinnan i en liten nätt släde, hvilken pr telegraf blifvit reqvirerad från Tyskland och först anlände i morse; sedan försökte Hennes Maj:tsjelf att åka på skridskor, men måste äfven stödjas af tvennt herrar. Man ser att hon icke är rätt hemma: stadd på isen, hvilket icke är så underligt, då man erinrar sig att hon kommer från det solrika Spanien. Kejsaren är en utmärkt skridskcgångare; han utför inga konststycken, men han är fullkomligt herre öfver sina rörelser. Han rörde sig merändels långsamt och stannade ofta för att betrakta den lifliga scenen omkring sig. Icke den ringaste etikett iakttogs på isen oci ingen höll sig på afstånd från kejsaren och kejsarinnan, hvilka ogenerade rörde sig bland mängden, som i dag var talrik, emedan alla, i mo sats till dagen förut, utan undantag fingo åka på skridskor på isen. Kejsaren var utsatt för att löpas omkull af hvilken fuskare på skridskor som helst. Det var intressant att se herrskaren öfver så många legioner, af hvilkens gåtfulla ord så många nationers öde beror, glida så anspråkslöst omkring på isen utan att vara åtföljd al någon hofman, icke ens af en tjenare, och som det tycktes lika jemnbördig med mängden omkring sig som kuskar och jordarbetare på byns kärr. -Endast en ung man, som såg kejsaren långsämt röra sig ungefär midt på sjön, styrde nästan oförsynt rakt på honom och följde honom, i den tydliga afsigten att för åskådarne visa. sig som hans mästare i skridskoåkning. Kejsaren ökade, utan någon synbar ansträngning, sin hastighet, åkte några få alnar förbi sin motståndare och återtog, nöjd med sin seger, den långsamma rörelse, hvilken han, som sagdt, mesi synes tycka om. I afton fryser det mycket starkt. och skulle frosten fortfara kommer sannolikt skridskoåkningsraseriet att ånyo betydligt tilltaga. Lycklig den som har ett par goda skridskor, ty de som förfärdiga dem kunna knappt tillfredställa behofvet. Isen på sjön i Boulognerskogen är åter i utmärkt godt stånd. — Karnevalen i Warschau. På långliga tider har karnevalen i Warschau ej varit så tyst och glädjefattig som i. år. Blott de, som till följd af sin ställning till regeringen anse sig ieke kunna underlåta det, tillställa baler, hvilka dock äro föga talrikt besökta, emedan de bjudna vanligen icke infinna sig. Ej heller med maskeradbalerna står det bättre till. Dåöfverpolismästaren Trepoff vid midnattstiden infann sig på den första maskeradbalen, voro der ungefär hundra de hvilka .samtoch synnerligen gjorde de djupaste bugningar för honom. Förhållandet upplystes snart: alla närvarande tillhörde den hemliga polisen, hvilka på hög befallning begifvit sig till balen, dels för att öka gästernas antal, dels för att upprätthålla ordningen. Öfverpolismästaren blef vid dessa ödmjuka vördnadsbetygelser, så förgrymmad, att han befallde agenterna att lemna salen, och dermed var balen slut, ty några andra balgäster än dessa funnos ej. E — Strid på en gata I Neworleans, Den 3i sistl. December på aftonen träffades hr Victo: Marot och hr John Flsthers, båda rika och an: sedda medborgare samt båda sockermäklare, på samma plats, der de brukade mötas, för att göra upp affärer. Båda hade med sig sina långa borrar, hvarmed sockerfat genomborras. De talade några få ord med hvarandra, drogo derefter på samma gång fram sina revolvers och började skjuta på hvarandra. Då deras skott voro afskjutna, anföllo de hvarandra med borrarne. Marot fick ett slag i pannan; Flathers fick sin ena tumme afhuggen, då han parerade Marots borr. Marot vacklade tillbaka och föll; han hjelptes upp af sina vänner och fördes till ett närbeläget poliskontor, der han inom några minuter uppe andan. Han hade fått två skott genom högra låret och ett i magen, hvilket sistnämnda förorsakade hans död. Sflathers hade ej lidit någon annan skada, än att han fått tummen afhuggen. Flathers öfverlemnade sig sjelf i rättvisans händ De hade förut varit oense. a RA nte sh AN di RR ÖJ) FRONT OD (YEN foroftt FoRg pen ER IT (NP Ädle medkristne! Eder hjelpsamma hand har aldrig tröttnat vid att meddela den fattige en skärf. En i största nöd utblottad familj med 6 minderåriga barn, hvaraf trenne jemte mannen äro i lungsot säng liggande, alltså oförmögen att sjelf kunna för a de sina, bönfallande hos den ädle och vördade allmänheten om en skärf för att mildra de små harnens iemte föräldrarnes stora nöd. som