Aftonbladet – 11 februari 1861, sida 3

Nm IR UEN OT TREES EE a TREE nde landets angelägenhetc Frankrike skall; fortfor-kejsaren, bemöda sig att vis: nakterna, att det uppriktir önskar fred. utan att dock uppgifva sitt berättigade infly. ande; det gör ej anspråk på intervention. iå det ej gäller dess intressen. Oförutsedd: illdragelser ha medfört förvecklingar i Itaien. Kejsåren är fast besluten att-ej inlåt 32 i något krig, der Frankrikes sak ej stö ler sig på rätt och rättvisa. Hvad ha vi ut frukta? Behöfver en eniv; inom sig sluen nation af 40 millioner menniskor frukta tt bli invecklad i stridigheter, hvilkas änlarmål hon icke gillar, eller att bli utmanad f något hot. Låt oss skåda framtiden till nötes med lugn, med fullt medvetande så väl af vår styrka som af våra ärliga afsigtr. Jag vill förblifva orubblig, nöjd med att värna landets gränser så väl som dess pbestridliga rätt, att försvara dess ära, så suart det angripes, och skänka beskydd, då let påkallas för en rättvis sek. Detta åsyfade Savoyens, och Nizzas införlifvande, det anesiska kriget och beskyddetför de kristna 1 Syrien. Derföre böra bekymren försvinna, uillförsigten återkomma; handel och industri ytterligare uppblomstra. I öfverensstämmelse med , mina. allierade, betraktar jag adninterventionen såsom det bästa: medlet att besvärja stora faror. Frankrikes värdighet förbjuder det att förklara sig för revolutionen eller reaktionen.? Franska senaten har med 132 röster mot 2 antagit det senatskonsult, som bestämmer vilkorenför offentliggörandet af senatens och lagstiftande kårens förhandlingar, i enrighet med Troplongs förslag. Ganska mycken bitterhet rådde i debatten mellan pressens. motståndare. och gynnare. Anmärkningsvärdt-är, att ett af senatorn Borjean till förmån för pressen föreslaget amendement understöddes af prins. Napoleon, prins Murat och prins Lucien Bonaparte, men det. blef, dock förkastadt. Efter omröstningen slutade -senatens utomordentliga session. Såsom nyligen berättades, Har den i Paris utkommande tidningen Courrier du Dimache erhållit en varning för en artikel af tidningens hufvudredaktör, en utländning vid namn: Ganesco, som erhöll förständigande att lemna Frankrike. I anledning häraf ha några demonstrationer förefallit, hvarom en pariserkorrespondent meddelar följande: Man talar i dag (den 1 dennes) dlmänt om ett slags demonstration, som i sår afton skulle ha skett utanför Courrier lu Dimarches redaktionsbyrå. En mängd studenter lära ha infunnit sig der och rö pat: SVive Ganesco, vive le Courrier du Dimanche!4 Saken öfverdrefs och utsmycsades i. dag betydligt, isynnerhet på börsen, hvilket är så mycket mindre att unIra: på, som. man måste anse den såsom n af de sällsyntaste händelser, om ej nä stan en omöjlighet härstädes. Likväl lär: verkligen några personer i dag ha blifvit arresterade 1 quartier latin för delaktighet oordningarne i: går. Från onnatshåll uppgifves dock, att demonstrationen varit mera betydande, än man först trott; del;agarnes antal uppskattas till 1500, och man skall ha ropat: Lefve pressfriheten! Nec ned paschan Persigny ! ENGLAND. Bright hade den 29 Januari ett möte med sina valmän i Birmingham och höll dervid ott tal, hvari han tillstyrkte upprätthållandet af alliansen med Fränkrike. Det fanns ett visst. parti, sade han, hvilket ideligen sökte väcka misstroende till franske kejsaren, och följder derat var, att statens utgifter tu uppnått den ofantliga höjden al 11,000,000 p. st. Frankrike hade både uti Kina och Italien följt en rättvis, vänskaplig dch försonlig politik, hvilken förtjenade-erännande af England, och om men dertill ade handelstraktaten och uppbälvandet a passföreskrifterna för engelsmännen, så måste det. medgifvas, att, ingen annan fransk monark gjort. så mycket för alt: närma de Håda nationerna till hvarandra: DÅ mar däremot invändt; att Frankrike företager stora krigsrustnibgar, bör man betänka hur: åå vänner kejsär Napoleon räknar blanc Europas legitima suveräner, ochs huru äld den varit-af. den engelska aristokratien: I allafall vore det löjligt, om någon iEnglend gåfve sig sken af att frukta Frankrike: den engelska flottan är bemannad med 34.000 .matroser; hvaremot den franska blonh har-encstyrka af-34,000 man. Bright vill derföre. att betydliga Hedsättningar i bud: geten skulle ske; om regeringen ånyo skulle framkomma med anspråk; på dika stora an: lag till. armen. och flottan som förra året å vore, det-ett otvetydigt bevis: påj-att-de i England fanns en maart (Kofvet och ari stokratien), som hade krigiska åfsioter.t — Brights anförande omtalas naturligtvis i franska Monitören raed stort bifall. En medlem af Londons Kkommunalråd, John Richard föreslog: för en längre tid sedan,, att. Garibaldi skulle: erhålla heders borgarerätt i Londons City Han shar anv skrifvit till. generalen och frågat honom, om han ville: mottaga denna utmärkelse och komma på besök till den engelska hufvudstaden.; .Härpårharmu Garibaldissvarat, att ehuru det är håns önskan att göra en rese till.England för. att personligen. tacka det ehgelska folket för det moraliska. och omateriella understöd; det: lemnat Italien; ha nu ej kunde företaga resan. För den ho? nom -tillämnade hedersbörgarerätten aflägger han sin tacksägelse Garibaldis fjortonårige son, som uppfostras i England och för närvarande betinner sig på besök i Manchester, har af. ar: betarne derstädes fått mottaga en adress så som bevis på deras aktning för hans store RENT