Aftonbladet – 11 februari 1861, sida 2

Finanskomitens betänkande IV. Reservationerna. (Forts. fr. lördagsbl.) I det följande uttalar hr Warburg sin ljuktiga mening om komitens förslag till ändring af riksbankens organisation dervän, att dess egentliga bankrörelse skulle yfverflyttas på en institution, ichvilken staten skulle ingå såsom delegare till hälften med nskilta delegare, under det rikets ständers bank skulle qvarstå med den hufyudsakliga funktionen att utgifva pappersmynt på den förhandenvarande siltvervalutan. Härom yttrar. hr Warburg: Hvad denna sistnämnda angår, vågar jag upprepa hvad ofvan antyddes, att häri ligger ett sätt att öka, icke att minska den fara, komiterade uttalat, för ett ingripande å rikets ständers sida att anlita bankens tillgångar till statsbehof, med berättigande eller åliggande för banken att Mif ett. större belopp sedlar. Under lugna och fredliga tider förefinnes ingen fara hvarken i det ena eller andra afseendet; men skulle det hända, t. ex. under ett iråkadt krig, att svårigheter blefve för staten att bereda ti gångar till behofvens fyllande, under det man egde qvar den i 72 8 regeringsformen förlänade rättighet att utgifva eetiiar utöfver silfvervalutan, — en rättighet som icke torde anses upphäfd genom ett sednare tillkommet stadgande af civil-lags natur, — så ligger den förmodan nära, att en sådan utväg skulle tillgripas och dermed de vådor framkallas, som komiterade varit angelägna att afvärja, utan hänsyn till den i bolag med enskilde bedrifna lånebanken, hvilken finge reda sig så godt den kunde. Frestelsen i detta fall vore så mycket större, då de, som förordade en sådan utväg till undvikande af nya skatters uppjagande, kunde åberopa: hurusom riksbanken icke egde någon sedel utelöpande öfver silfvervalutan, under det man ju sett, att en dylik öfveremission, äfven till-rätt betydliga belopp, låtit sig utan fara verkställas. Mot den föreslagna organisationen aflånebanken framställa sig för mig följande betänkligheter. Utom olämpligheten af den förut antydda: associationen med enskilde, synes grund apitalet, 10 millioner rdr, vara ett belopp, som vida öfverstiger det verkliga behofvet. Bland de många exempel från. andra länders och deras hufvudbank grunädfond, tager jag mig friheten endast anföra Frankrike. z en franska banken, som tillhör enskilde och öfver hvars exclusiva ställning och centralisation man hört icke så få högljudda klagomål, har ett zrundkapital af 90 millioner franes, hvilka, fördelade på 36 millioners befolkning, skulle utgöra omkring 17, rdr rmt för individen, hvaremot de Föreslagna 40 millionerna här i Sverge skulle atgöra 10 7, rdr rmt för individen. : Med det stora SRA aret afses naturligtvis ut bereda större lånetillgångar åt landets närinrar ) ; men deremot måste anmiärkas, att en sålan bankanstalt, till följd af sittomfång och undångna företrädesrättigheter, ganska visst skulle ) Med en banks grundfond åsyftas endast att gifva dess kreditorer trygi het, då störande eventualiteter inträffa, och bör densamma derför vara i förhållande till omfattningen af bankens rörelse; men bankverksamhetens utsträcknin beror ingalunda af. en behofvetöfverskridande stor grundfond; och torde-en jemförande blick å Stockholms enskilda bank och de andra ankerna upplysa, att det ej är enstor grundfond, som underlättar penningerörelgsen.s