Aftonbladet – 8 februari 1861, sida 2

a Ord OnT Reprosöntationsreformen. I Gotlands Tidning läses följande inbjudning till ett Mon som skulle hållas i Wisby den 6 Februari: För att så vidt möjligt befordra ärendets snåra afgörande, har mantagit sig friheten att i bästa välmening, ochi all anspråkslöshet, på förhand utarbeta ett kort förslag till petitionens blifvande ordalydelse: Detta förslag kommer att vid sammanträdet framläggas. Man har i detsamma afsett atticke sphbttra de -krafter, som med afseende på petitionen böra verka i förening, :så vida icke den goda afsigten skKåll, genom namn: teckningarnes fåtalighet, varda alldeles förfelad. Man har velat undvika att, genom vidhållande af det eria ståndets åsigter, skilja ifrån sig vännerna af det andras; man har icke heller velat vid sidan af hvarandra uttala båda ståndens hyllade principer, emedan de ju anses, stå 1strid. med: hyårandra; och emedan en sålunda betecknad likgiltighet för hvilketdera af de båda stiidande förslagen blefve det gällande, kunde frånkänna petitionen hvarje sken af medvetna syften och betaga den all verkan. :Hufvudsaken är ju också för närvarande allenast att man förenar sig i. den und. anhållan, hvilken båda stånden hafva gemensam, den nemligen, att fäderneslandet må till nästa riksdag få emottaga ett af regeringen förordadt representationsförslag, hvilket sedan blir föremål för ständernas öfverläggningar, dem nationen då får tillfälle att följa med allt intresse, af hvilket saken är förtjent. Principerna för den nya representationen, rörande hvilka tankarne äro så delade, blifva derlöre i det här ifrågavarande petitionsförslaget endast i så allmänneliga ordalag antydda, att ingen enda, som blott önskar en lämplig och tidsenlig representationsreform, skall 1: detsamma finna något minsta hinder för sin namnteckning. Att nämnda önskan hyses af en öfyvyervägande pluralitet inom nationen, det våge vi taga för gifvet.. .Troligen finnes ingen, som icke i sitt hjerta erkänner, att en tidsenlig representationsreform skulle verka lifvande och lyftande på utvecklingen af vårt lands både materiela och moraliska krafter. Må derföre ingen fosterländskt sinnad medborgare anse sig för deltagandet i petitionen öfverflödig, ingen draga sig undan, ingen heller anse detta petitionerande ohöfviskt eller opassande; ingen på förhand taga för gifvet, att ett sådant t. ex. i England mycket vanligt petitionerande, skall hos oss blifva utan verkan. Uttalar sig nationens pluralitet behörigen starkt, så måste petitionen blifva ett beaktänsvärdt maningsord till de båda stånd, med hvilkas otidsenliga privilegier nationen icke längre vill förlika sig. Det kan icke heller strida mot vördnaden hvarken för konung eller lagar att nationen, i en för vår samhälleliga utveckling så lifsvigtig angelägenhet, vill äfven såsom en samling åf individer, och på ett betecknande och hos oss ännu icke vanligt sätt, uttala den enträgna anhållan om en behöflig representationsreform, hvilken de båda folkvalda stånden redan å nationens vägnar uttala såsom stånd. Fäderneslandet vill räkna sina trogna, vill se, huru många bland dess söner verkligen och uppriktigt och öppet önska, att hädanefter fäderneslandets och hela folkets, icke blott några särskilda stånds intressen må blifva å våra riksdagar representerade. Det är till följd af våra samNällsförhållanden bedröfligen att förutse, att åtskilliga betänkligheter skola afhålla en eller annan. måhända mången, från att i pctitionen deltaga, äfven om han uppriktigt önskar densamma all möjlig framgång. Det politiska modet i sådant fall har hos oss ännu icke haft tillräcklig öfning. Men må åtminstone icke feghet, icke en ärelysten fåfängas beräkningar, icke liknöjdhet, icke en förnäm olust för att deltaga i sådana fredliga och patriotiska folkrörelser hindra sa: kens framgång! Må man besinna, att den som här icke verkar för, han verkar emot! Må man inse, att en från nyssnämnda skäl härflytande neutralitet skall af hvarje sann fosterlandsvän dömas till och med: hårdare. än den öppna fiendskap, som strider för privilegier, dem tiden icke längre vill erkänna! bstn Falikhavännindgeräralcgan