Aftonbladet – 8 februari 1861, sida 1

sinbylta förfarande; öch kanhända ångrade dew gavile äfven att bafra misskänt den unge mannen, att hafva mött hans utgdomliga och derför förlåtliga lättsinne-med för mycken hårdhet. Med ett ord: de båda männen ångade nu först att de lefvat så många år tillsamtbans utan att, sont de trodde, känna hvarandra, titan att ha baft glädje och trefnad af och med hvarandra. :Ochk denna: händelse inträffar ofta nog menskliga lifvet. Man förstockas, förblindas, blir:ofta känslolös, ja tillroch med orättvis och obillig mot dem man dagligen umgän med; men så kommer -en brytringy som lyfter upp ögonen, tinar upp hjertat, mildrar sinnet — och man ser nu förste hvad man så länge haft; hvad man så länge varit liknöjd för, hvad :som till och med-oaktadt sitt värde väckt ovilja och harm. Men olyckligtvis komma dessa brytningar, dessa jordskalf i sinne och. hjerta ofta icke förr än de äro alldeles försena, och deras frukt blir sällan eller aldrig annat än ånger och en smärta öfrer. alt ej kunna ändra hvad som redan förgånget är. Och just derför bör man ofta, ja dagligen, försöka. att rätt för sigredogöra: hvar felet. egentligen är, ,om hos en sjelf eller en annan; när dylika missförstånd med en daglig omvifning uppstås. Vet man bara hvar det onda sitter och huru det verkligen ser ut, så är det, lätt att fördrifva; men svävar. det som ett tjockt och mörkt moln ömkring-öss, ock vi allt mer och mer insvepa oss deruti; då vill det.storm. till för att rensa luften, så att föremålen åter stå klara. Me t Ernst var alldeles förstörd. af den gamles fint och väl uttänkta. godhet, men, som den icke var beräknadopå cen njutning och en förnöjelse af att höra Erösts tacksamhetsutgjuteiser. utan endästen följdlaf hans nu upprnjaknade Hjortas kraft, undenböjde han alla. slessa tackeägelser bot mcd dessa ord i hansögamla buitra ton: Se så! Låt nu detrder tvcksig ret hafva ett slut. Gå nu till dina värf, jag celsesladd