Aftonbladet – 8 februari 1861, sida 1

BTR TS a än de Rå 3 ae IT DÅ AR laskerad-Ball (deh ahdra under denna saisos) As BIYER nästk. Tisdag den 12 dennes, Pre oc Ru Då Fet-Tisdagen, uti De la Creivs Hötel vid Brun ebhörgstorg. Vidare framdelds, rika fru, utan. här har du nu först en rulle med dukater, som legat här i tjugo år, och för den.skall.. du köpa ett vackert smycke till din sköna brud, och här har du sedan till utstyrsel och för att kunna uppträda som du bör, och hvad dina ungkarlsskulder atngå,; så kan du gifva mig en uppgift — men sannfärdig och noggrann. — dl erpå, så skall jag väl så småningom plocka utaf dem, ty det vill: jag ieke att da unga fru skall göra: Kärleken är en flyktig ting, och hos, den kloka och förslåndiga qvionah sitter den ofta mindre fast än hos deh tatklösa just för att den sednares kärlek är blind och blott byggd på nyck, då den förständiga qvinnan deremot har reda på sitt hjerta, så väl som på allt annat, och minsann, icke låter det löpa utaf på egen hand, utan förmår locka det åter när hon finner föremålet för sin kärlek ovärdig densamma. Ne-nej, man. måste akta sig att låta en älskvärd. qvinna få inrymma en känsla, närbeslägtad med medömkan, ty en sådan kunde lätt öfvergå till ett visst förakt, som hon på en gång skulle ångra och nära, men som kunde: göra både dig: och henne olyckliga; och det skola vi förebygga på det sättet, att du icke, hvad. man kunde säga, faller henne till last, utan tills .du nu kan beräkna någon betydligare inkomst, så vill jag qvartalsvis eller enligt någon : bestämd öfverenskommelse sända dig till din dagliga handkassa. Förstår du mig? ra Ernst stod stum och orörlig framför, den gamle. Var väl detta den torres; barske, fåOrdige, alltid missnöjde och kärfve farbrotern. En ånger öfverföll Ernst att så länge ha misskänt sin fosterfader, en ånger ölver att i all tid ha stått i strid och på en viss fiendtlig fot med: denne finkänslige, välvillige man, Och denna ånger gjorde Ernst heder, ehuru den. kanske; var större än hvad. den borde varit, ty-om. Ernst på denna korta tid betydligt förändrat. sie, eå. hade äfven den gamle upptinat af omständigheterna kanske lika mycket som af Ernsts allvamiga och