Aftonbladet – 7 februari 1861, sida 4

, skulle färdas genom en skog. Midt i denha blef han öfverfallen af en skara maskerade röfvare. klädda i drägter från Ludvig XIII:s tid med spanska stöflar på fötterna och hattar med fjälerbuskar på hufvudet, samt, hvilket var Dbetänkligast, beväpnade från topp till tå; de omringade vagnen, befallde herrn och hans betjening att lägga sig med ansigtet mot marken och började derpå att genomsöka vägnslådorna. Efter dessa kom ordningen till nattsäcken, plagg efter plagg uttogs och undersöktes; till slut kände de alla vagnsdtnorna. När de slutat sin underkning; befallde anföraren den förskräckte resande herrn att stiga upp och frågade honom: Vill du köpa ditt lif?t Tag allt hvad jag har på mig! framstammade den olycklige och tog fram ur, sedelbok m. m. Viäro rikare än du, behåll dina penningar! blef svaret. Hvad beären I då af mig? frågade den resande med arrande röst. Du skall upptäcka för oss, hvad för medel du använder att färga ditt hår med! Dessa ord åtföljdes af ett skallande skratt af hela bandet, hvilket bestod af en hop unge män, som biträdt i chören i operan och nu såsom. efterspel tilläto sig detta temligen allvarsamma skämt. — Sohillors mångbesjungna Laura lär ej, som man förmodar, vara en fantasibild, utan en ung flicka, vid namn Laura Wilhelmina Andreä, som skalden i sin första ungdom älskat, Bovis på franska gensdarmeriets dugHigFör någon tid sedan blef i Rom en fransk pldat sårad 1 ett slagsmål med två påfliga solater. Fransmännen häktade genast den ene af dem, och general Goyon begärde, att grefve Merode skulle utlemna den an Den påfliga crigsministern svarade, att han skulle låta efterna honom och ställa honom för krigsrätt. mellertid blefhan arresterad af franska gensd armer, då han stod på post utanför ett af statens hus. General Goyon underrättade härom grefve Merode i en utmärkt artig skrifvelse, hvari han bland annat anmärkte, att grefven aft orätt i att tro, det soldaten skulle kunna ndkomma de frahska gensdarmerna. Grefve Terode svarade i ett lika artigt bref: Jag har Idrig tviflat på franska gensdarmeriets skicklighet, ty det har ju arresterat Ludvig XVI, Pius VI, Pius VII och två gånger Ludvig Napoieon.4 o— Hyggligt sällskap. För några dagarsedan gjorde hr Sarrans d. y., f. d. deputerad, samt hr Sylvestre, medarbetare i Siecle, en färd på sstra jernbanan i Frankrike. Båda befunno sig, emte ett obekant fruntimmer, i en af första lassens vagnar. Hr Sarrans hade under Deemberhändelserna 1851 suttit arresterad och hr sylvestre var vid samma tid kommissarie vid gsalerfängelset i Toulon. Samtalet mellan hr Sarrans och hr Sylvestre leddes efter en stunds vörlopp in på händelserna i slutet af år 1851 — Jag har ingenting att förtälja om dem, sade Ir Sarrans, ty då satt jag i fängelset. — Inte ag heller, inföll hr Sylvestre, ty då var jag i salörfängelset. — Då fruntimret hörde detta, blef hon utom sig af förskräckelse; hon kunde ej tänka sig annat, än att de båda herrarne voro ett par stora brottslingar, och presidenten Poinsots mord i en jernbansvagn framställde sig så ifligt för hennes inbillning, att hon anfölls af konvulsioner. — Stora foskare. Sedan urminnes tider har rusk i handtverket varit mycket illa ansedt af alla slags skrån, af handtverkerierna såväl som af juristerna, af militärer såväl som af embetsmän, ja äfven af allmänheten. Fuskare kallades, och kallas väl ännu, enhvar som befattade sig med annat yrke än det han lärt och egentligen utöfvade. Men ändock är det fuskare i andras yrken; som nutiden har att tacka för många af sina största uppfinningar. En bokbindaregesäll (Silbermann) förbättrade orgeln och klaveret; en barberare (Arkwright) uppfann spinnmaskinen; en halmhatts-försäljare (Jacquard) uppfann den nyaste vä:stolen; en musikus (Herschel) teleskopet; en instrumentmakare (Watt) ångmaskinen; en skådespelare (Sennerfelder) lithografien. Kort sagdt, jr flesta män, som banat nya vägar åt industrien och handeln, voro fuskare enligt alla skråförfattningar.