Aftonbladet – 7 februari 1861, sida 1

EN EUNGLIG SEKTER. Berättelse af författarinnan till YKusinerna. ) Jat, sade Adelgunda, det allra största beviset, på dandyismens stora tombet och ibålighet är, att den nöter ut sig sjelt och att den blott är liksom mask på fruktträd, något som varar några år och sedan på en gång tager ett slut. Men hvad kommer då efter? Jo, åtminstone på landet har jag sett unga herrar, som några år farit omkring ötverallt der något var att förtjena i nöje, i vinnunde af rykte som elegant och en ung man på modet, och hvart de kommo; ådrogo de sig äfven all uppmärksamhet, och om (det fanns några få som insågo, att all grannlåten, all den fina bildningen, allt det stora vetandet endast låg på ytan och bestod i granna kläder och utsökta moder, fraser om dagens ämnen och företeelser, så var det dock många som höllo det för reda penningar och mötte det med beundran och förekommande artighet. Men oaktadt allt detta såg man plötsligt samma unga man, som nyss lyste i salongen likt en nyförgylld möbel, endera gifta sig eller blifva landthushållare som ungkarl, och då på en gång öfvergå från den utsöktaste yttre finhet och komfort till en verklig cynism och, från sin egenskap af konversationslexikon i allt som rörde den allra sista nutiden, blifva en ideot, som aldrig visste hvad som i fordna tider tilldragit sig, icke brydde sig om hvad som nu timade, och för hvilken verlden blott fanns till de få åren af hans egen dandyism.4 Jas, sade Ernst, hela felet, hela orsaken, hvarföre vi unga män så ofta hemfalla åt denna dårskap, ärjust emedan vi ej hafva annat att göra. Vi gå ju, som andra barn, utan någon tvungen sysselsättning, och man må säga hvad man vill, barn och ungdom borde icke få använda sin tid huru som helst —X a RAA 2 ap UNNA LENA