Aftonbladet – 6 februari 1861, sida 3

alderdomen må komma att hemlialla ät uselhet och nöd.? De i nämnde adress gjorda betraktelser leda tanken otvunget på den ställning, i hvilken qvinliga tjenstehjon i allmänhet be.j finna sig. Visserligen äro dessa något mindre vanlottade än barnhusbarnen äro efter I uppväxten, enär många ibland de förra -Ihalva anhöriga, men oftast äro de dock ;Istadda i en föga lyckligare ställning. De; I ras öde utgör fördenskull sannerligen ett lika I vigtigt föremål, om icke för barmhertighesten, likväl för de mera tänkandes omtanke. Både barnhusflickor och andra qvinliga tjenstehjon hafva det gemensamt, att de ganska bastigt blifva utsläpade genom hårdt och Hträget arbete. Sällan upptages det i räkningen, att det är allenast de bästa åren, den bästa delen af lifstiden, hos den tjefnande, som betalas. Den minskade kraftens tid betalas icke. Man använder icke vidare ett tjenstebjon som är upptröttna Man begagnar en menniskas kraft så länge den finnes motsvarånde alla anspråk, men sedan lemnar man personen åt sitt öde. — JjOm man gör sig besvär att samspråka med gummorna på våra fattighus, får man snårt freda på hvarthän gamla tjensteqvinnor söka sig en tillflykt — 1 bästa fallet! Huru många, som icke en gång lyckats eföfra denter usla lycka! Huru många, som utsläpade lefva 1 kojorna utaf en ojemn barmhertig hets gåfvor! Huru många, hvilkas lif för a under inflytelsen af vanvård och rist! Hvarföre skall en hel ,sådan klass vara utesluten ifrån fördelen att hafva förvärfvat något för egen räkning, till lättnad för den svagare åldern? Hvarföre? Jo, derföre att vi husbönder och matmödrar uppvuxit med liknöjdhet för deras öde. Då de sjelfva, både genom samhällsställning och bristande upplysning om menniskans behof och menniskans anspråk, lefva för dagen och äro belåtna med vilkor, som svara endast emot lifsuppehället för stunden; och då vi, som göra anspråk på att anses bildade, icke heller betänka det de tjenande borde, likasom vi sjelfve, hafva en framtid; så uppkommer detta missförhållande, som, ehuru allmänt, och just för det att är så allmänt, utgör en så stor olycka. Vi hafva här fästat uppmärksamheten derpå, visse att en och annan skall närmare behjerta sagda missförhållande och genom sitt föredöme söka motverka detsamma. Det äricke särdeles svårt att få saken ändrad. Det ränteförsäkrings-system, som nyss nämnd:s vara föreslaget för barnhusflickor, bör med ännu större lätthet kunna begagnas för syftemålet att bereda gamla tjenare bergning. Den större utförbarheten i afseende på de sistnämnde beror af deras egna inkomster, hvilka genom frivillig och uppmuntrad . besparing i de flesta fall kunna rätt väl tillåta en afgift till försäkringsanstalten. Den tanke, som framkastats genom det här anförda, afser icke stiftandet af någon förening, icke insamlandet af några bidrag och gåfvomedel. En hel samhällsklass kan icke blifva föremål för välgörenhetsåtgärder. Afsigten har endast varit, att gifva en erinran och anvisning om det sätt, på hvilket hvar och en i sin stad kan verka för dem, som tillhöra hans husfolk, hans omgifning. Vi veta alla huru många äfven bland samhällets i afseende på uppfostran och timliga fördelar bättre lottade medlemmar, hafva svårt alt förmå sig att afstå från en stundens njutning för att bereda sig en trygghet för framtiden. Huru mycket mera mäste då icke detta vara förhållandet i afseende på medlemmarne af den tjenande klassen, som ha så litet att afsätta och för hvilka det derför måste förefalla mera påkostande att göra en uppoffring för en framtid, som ingen vet om man kommer att upplefva.. De kunna icke öfvertygas om sitt eget bästa i detta hänseende genom några teoretiska resonnementer; dertill fordras ett initiativ och ett verksamt understöd at husbönder och förmän, för hvilka de hysa förtroende; dertill fordras framför allt, om de skola allmännare låta förmå sig dertill, att de ha några föredömen att följa. Mången tjenare, som omöjligen skulle låta öfvertala sig alt göra en insättning i enränteförsäkringsanstalt, skall blifva ganska angelägen att få göra det, om han erfar, att den eller den bland dess kamrater, bland dess bekanta på det sättet betryggat sin ålderdom. Ingenting kan här verka kraftigare än exemplets makt; men på det att några exempel må gifvas, fordras ett initiativ al sådana husbönder och matmödrar, som inse vigten af att på detta sätt gagna icke blott den tjenare, som i deras arbete använder sina krafter, utan äfven, direkt och indirekt, hela samhället: direkt genom att minskö antalet af dem, som göra anspråk på understöd af samhället, indirekt genom det goda, föredöme som derigenom gifves andre att bereda sig samma förmån. Ner Fattigdom och menniskokärlek i Paris. ) I (Forts. fr. lördagsbl.) Betrakter man en karta öfver Paris, fullständigt utförd. liknar det en labvrint. Till