ungt som Obegränsadt lörtroende synes 1Ore finnas mellan de respektive kontrahenterna MUSIK. Sällan har väl, såsom nu är händelsen, p en gång så många af den kongl. teatern sujetter varit genom sjukdom hindrade frå: tjenstgöring. Detta har likväl förorsakat att direktionen måst af nöden göra en dyg( och lemna åtminstone den musikälskand allmänheten en behöflig omvexling i reper toiren. Söndagens representation omfattade Mc huls ?Målaren och Modellerna? samt balett divertissementet ?Amors skämt?. Ehuru de första konstverket ej förfelar att göra ct visst intryck på publiken och detta mes genom de befängda upptåg, som.ega run på scenen och kittla skrattmusklerna, torde ikväl få stycken behöfva så väl som dett: en tidsenlig omarbetning. Denna omarbet ning vore ganska lätt och behöfde endas bestå i borttagande af den s. k. lokaliseringen. Muisiken,såsomidramatisk, har sin egenna tionella prägel — den är fransk, kan aldrit blifva svensk; dessutom är deruti af kompositören redan inlagd en särskildt lokalfärg. folktonen från Auvergne och Savoyen, som i musikalisk mening ofantligt skiljer sig från den i Småland: På konstvännen gör denn: svenska lokalisering ett pinsamt intryck och. då musiken är af den halt att ännu längs med njutning kunna höras, tro vi oss gö vederbörande en tjenst, att. påpeka dessa oegentligheter. senom operan Friskyttens uppförande i går afton bereddes publiken en solidare musikalisk konstnjutning. De båda representanterna af operans romantiska element, Agatha och Max, återgålvos af m:ll Andrege och hr Arnoldsson på ett ad omsorgsfullt sätt, om också vi för vår del i sången skulle önskat ett mera svärmiskt uttryck och isynnerhet mer nyansering i röstens timbre. Fru Strandberg var både i spel och sång en ganska liflig Anna, men i sista aktens obligat-aria med altviol något för sjelfsvåldig, hvarigenom en liten skärmytsligg i tem ot uppstod mellan henne, hr Lachkner och r d Aubert, hvilken sistnämnde på ett fulländadt sätt utförde altviolpartiet och med rätta gick segrande ur striden. Ottokars och Kunos partier utföras, som vanligt, på ett tillfredsställande sätt af hrr Arlberg. och Uddman. För hr Willmans talang blir alltid Kaspers parti ett tacksamt fält; dock återstår ännu för honom att bortarbeta denna sångorganets styfhet, som vanligen af naturen medföljer detta lägre röstregister. åsom en särskild företeelse för aftoner få vi anmärka, att första brudtärnan, ehuru sopran, ej ens förmådde komma upp till tvåstrukna e. Skrattkören i första akten företedde äfven den egenheten, alt den dissonans, som målar folkets hån mot Maz, alla gånger inträdde genast vid körens början. ehuru samma dissonans alldeles icke får finnas förr än i 2:dra takten. Detta såsom motiv för vårt omdöme att den genialiskt komponerade kören misslyckades.