Aftonbladet – 6 februari 1861, sida 2

om någon behandlade sina tjenare och underhafvande så som detta enkla bref likväl, långt mer än alla granna loftal, inty-; oar att du det gör, skulle detta sköna fafamiljeförhållande uppstå, som gör de maktegande och de underordnade till goda vänner, just emedan de se och erkänna i enighet och frid att de så nödvändigt behöt; va hvarandra. Men på samma gång som jag drömde mig detta sköna förhållande, trodde jag äfven att det blott var en atopi, något — med ett ord — som man kunde tänka sig, men som ändå icke var verkställbart på den punkt, der menniskoslägtet nu står. Och nu har du likväl bevisat mig motsatsen, och om mig aldri förunnas att se mer än detta enda exempel, så vet jag icke huru innerligt jag skall tacka Gud, för att han skänkte mig den lyckan att få till maka denna endå — enna perla — denna förnämsta juvel... 4Nej, schy4, sade Adelgunda och lade sin hand på hans mun — låt mig få ega det ljufva medvetandet, att du än aldrig smickrat mig; ty, att du af kärlek ser mig i en vackrare dager än den jag verkligen står uti, det skall alltid förtjusa mig; men, så snart du vill försöka att öl vertyga, mig om detta, då blir det smicker. Äfven jag ser dig så skön, så herrlig, men jag vägar icke säga det. Jag pet, ait alla kunna. icke se dig såsom jag ser dig, men jag bör äfven tiga dermed, Och för att åter komma till vårt egentliga ämne, så misstager du dig storligen om du tror att jag är den enda som lefver på denna förtroliga fot med mina tjenare och underhafvande. Nere i vår landsort känner jag flera husbönder och husmödrar som tänka och handla i samma anda som jag, och vida bättre i mon af större och rikare