Aftonbladet – 6 februari 1861, sida 1

EN KUNGLIG SEKTER. Berättelse af författarinnan till Kusinorna. ) När lagmannen tyckte att visiten hade. räckt tillräckligt länge, tog han sin hatt och sitt afsked, kort och godt och artigt, men utan något krusande, och Ernst såg så bedjande på grefvinnan och Adel att båda började skratta, och greivionun sude: Ja, han kan ju, min söta kusin — gå in med Adelgunda i hennes rum. Ni träffa bekanta der, ty mamsell Beatrix kunde ej förmås att komma in, och omöjligen ville hon lofya att komma till eklateringen, som jag så mycket bedt henne. Jag mötte henne i salen just som du var ingången hit, Adelgunda lilla; men hon bad mig ej nämna för dig att hon var kommen, förr än jag fann tillfället lägligt dertill — och nu vet du det. t trant är en riktig englaqvinna!t sade Adelgunda: Och de båda unga kysste hvar sin hand på den gåmla goda damen, som förde dem in i Adelgundas rum, men vände sedan åter till sina — efter bonne-amie fanns der, Beatrix satt der med sin skatunge, och denra flög genast i famn först på Adelgunda och så på Ernst, och gret och tackade af innersta hjerta. Hvad menar hon med detta? sade Ernst, som förstod att Adelgunda gjort henne någon riktig generaltjenst; och för första gången. kände Adelgunda sig litet brydd öfver att hafva gjort ett sådant anbud som det till Beatrix med sin pupill, utan att ens rådgöra med. den, som snart skulle —taga vall makt iftån henne. Hon s 9) Se A. B, nir 517, 20-30.