Aftonbladet – 5 februari 1861, sida 4

Till allmänheten. Ehuru tyvärr nöd och brott äro så vanliga ting, att man. blifvit härdad ända till likgiltighet för dess yttringar, inträffa dock stundom fall, så rysliga, att man känner sig slagen af häpnad deröfver. Ett sådabt är det grofva våld, som utan tänkbar anledning, endast af djurisk vildsinthet blifvit begånget mot tjensteflickan Ulrika Westerholm, at en henne obekant und på den krog, -der hon tjenat, hvilken följde efter henne ner i källaren, dit matmodren skickat henne efter ved, och som af ilska öfver att hon undanbad sig hans rörtrolighet, grep henne om strupen, sargade henne med en knif och kastade henne derpå handlöst utför. den branta källaretrappan, så att nacksenorna i fallet försträcktes och den arma, nästan liflös, först efter en lång stund kunnat släpa sig upp. Då man hör beskrifvas huru hon sedan af en tillkallad barberare icke blef förbunden, utan skickad från staden till kopphuset, blödandesom hon var(!) och derifrån afvisad,; ändtligen affördes till lasarettet, med afskuren knäsena, ben och ljumskar, näsa och panna genomstuckna knifhagg, der hon :sedan legat från Okber till Februari innan hon blifvit no återställd för att kunna utskrifvas derifrån oc infinna sig i polisen; då man ser henne nu stå med två tomma händer, utan tjenst, utan krafter att ännu sköta de tunga sysslor, som påläggas tjenstfolk af hennes klass, då måste den högste som den lägste, rörd af så mycket oförvålladt lidande; känna sig uppmanad att hjelpa hvad han kan. Och säkert skall en aktad och välgörande allmänhet, som äfven i mindre ömmande fall så ofta visat deltagande, icke tveka visa henne, alt då nöden är störst är hjelpen närmast. Hennes betyg och uppförande äro i allo hedrande: Anteckningslista är utlagd på Aftonbladskontoret, och för de medel som god hetsfullt lemnas till betryggande af den olyckligas framtid, skola i deuna tidning redovisning införas.