Aftonbladet – 5 februari 1861, sida 3

sköta desamma. Klockan: 8 om morgonen den 4 Maj afled jungmannen Juslin, och var detta det tredje offret för sjukdomen. Liket kastades af kaptenen öfver bord. Mot kl.11 ankom sundhetsbåten till Telegraph, och tillåtelse meddelades att inbogsera fartyget till Franquia. Vid middagstiden ungefär anlände, till följd af konsuls order, lotsen jemte manskap från land, hvilka inbogserade jen och lade det för ankar på ofvannämnda ställe, efter att dessutom hafva beslagit de öfvergifna seglen. Mot kl. 7 på aftonen ankom läkaren ombord för att undersöka de qvarlefvandestillstånd. Kl. 2 på natten afled timmermannen, och som tillIstånd att komma.i land ännu icke erhållits, så -Tkastades äfven dennes lik i hafvet. Den 5 Maj kl. 12 landsattes ändtligen kaptenen och de ännu öfverlefvande sjuka af besättningen, och fartyget jemte last ställdes under svenske konsulns förvar. Under den 6:te och 7:de förordnades folk ombord på den smittade skonerten för att röka fartyget; hvarefter kaptenen med tvenne af de öfverlefvande sjömännen, Peter Magnusson och Johan Johansson, inställde sig hos kongl. svenska och norska konsulatet, för att derstädes, efter aflagd ed, afgifva den sjöförklaring, hvarutur här ofvan omförmälda tilldragelser äro hemtade. Sedan fartyget derefter. erhållit fulltalig besättning, bestående af portugiser och skandinaver, anträddes afresan mot kl. 3 f. m. den 20 Maj, med fartyget i sjövärdigt skick och laber kultje från sydost. 5edermera kastade sig vinden på syd, och resan fortsattes med ombytligt väder och d:o vind till den 27:de i samma månad; då sjömannen Manuel, som blifvit påmönstrad af konsuln i Pernambucco, förklarade sig ej längre kunna förrätta sin tjenst ombord, ill följd af en häfti feberhetta i hela kroppen. Resan fortsattes til den 8 Juni, då matrosen Louis Martino, äfvenledes påmönstrad i Pernambucco, insjuknade i samma åkomma. Vackert väder med laber kultje, NNO. och N., rådde till den 6 Juli, då matroserna Peter Magnusson och Westblad förklarade sig ej kunna gå UPP att refva eller beslå seglen, till följd af sår och bulnader på kroppen, hvilka slagit ut efter gula febern. Emellertid gynnades resan af det vackraste väder, med milda och svaga, ehuru ombytliga vindar, och detta fortgick ända till den 24 nästlidne Juli, då vinden blåste upp från NO. med tilltagande häftighet. Fartyget stampade hårdt, och det: blef dem ej möjligt att föra bramsegel och gaffeltoppsegel, hvarföre de beslöto att refva det förra och giga upp det sednare. Men af brist på nödigt manskap förmådde de icke fullgöra den tilltänkta åtgärden, och funno sig alltså nödsakade att låta gaffeltoppseglet bortföras af vinden och efteråt bortskära trasorna, Konstapeln och två man, som utgjorde den friska delen af besättningen, iordningställde snart ett annat gaffeltoppsegel och lösgjorde Bramseglet, som vid förenämnda tillfälle blifvit sönderslitet, samt gjorde i dess ställe ett annat bramsegel. Under tiden fortsattes kosan, så godt ske kunde, och utan märkbar förbättring å de sjukes sida. Den 30 Juli befann fartyget sig på höjden af Cap Spartel, hvarest blåste upp en häftig ONO. Emedan förrådet af dricksvatten var så knappt, att det med yttersta sparsamhet kunde räcka 8 dagar, tvungos de att föra så mycket segel som möjligt, för att kunna uppnå Gibraltar; men sedan vinden öfvergått till full storm; nödgades kaptenen och detre sjömännen, som ännu voro friska, att, ehuru medtagna de voro af det oupphörliga arbetet, försöka att berga seglen. De började derföre med att refva märsseglet och briggseglet, derpå gigades gaffeltoppseglet, men focken, klyfvaren och bramseglet fingo stå för styfhalade skot, ehuru med fara att vinden skulle bortslita dem. Detta skedde också olyckligtvis. En nyklyfvare iordningsattes, och som stormen tilltog, så måste de giga upp märsseglet och. bottenrefva briggseglet. Fartyget arbetade förfärligt och täta störtsjöar slogo in öfver däcket. Med endast stormsegel till, seglade de långsamt fram under omkring fem dagar, mellan Cap Spartel och Cap Trafalfar. och som de funno sig nästan utblottade på rafter, beslöto de att gå in i lä om Cap Spartel, der de kastade ankar den 4 sistl. Augusti på 25 (italienska) famnars vatten, och isådan ställning, att ofvannämnda udde låg i NO. :7, O., på ungefär 10 (italienska) mils afstånd. . Efter 3 timmars stillaliggande, och då stormen saktade sig, lättades ankar, ehuru med stor möda, den 5:te i nyssnämnda: månad, kl. 9 f. m., under laber ostlig kultje och mulen himmel. Man ville aflägsna sig från land, för den händelsen att vinden skulle åter tilltaga, för atticke äfventyra förlusten af fartyg och last. Sedan ankaret blifvit lättadt, sattes seglen till; men efter en timme bedarrade vinden helt och hållet. För öfrigt var stark mist, och den starka strömmen jemte den höga sjögången dref fartyget mot land, hvarföre beslöts att fastgöra den svåraste trossen vid ankaret och kasta ut detsamma för attstoppa fartyget, i akt och mening derjemte att kapa besagda tross, i händelse sådant nödigt skulle befinnas. Kl. 3 e. m., som frisk sydlig vind blåste upp, försökte man att lätta, men förgäfves, emedan ankaret fastnat mot någon klippa eller något ge a Man måste följaktligen besluta sig till att kapa trossen vid förstäfsgattet, hvarigenom gingo förlorade 30 famnar af nämnda tross tillika med ankaret. Seglen sattes till för att komma undan från land, och kl. 4 fick man Cap Spartel i ONO., på 7 (italienska) mils afstånd. Pumparne undersöktes alltjemt. Kl. 8 f. m. den 6:te ficks Ar å Tariffas fyri ONO., på 10 mils afstånd. Det Blåste en frisk kultje från O., och kl. 3 e. m. ankrades i Gibraltars hafsbugt. Sedan seglen blifvit gigade och beslagna sattes fartyget under sträng sundhetsbevakning. Sedan tillkännagifvet blifvit, att fartygets slutliga destinationsort var Triest, och enär man icke kunde gå till sjös utan att afhjelpa de lidna skadorna, så vidtogos de nödvändiga åtgärderna derför på det sparsammaste möjliga sätt, för att undvika alltför ofantliga kostnader, i akt och mening att fullborda reparationerna å bestämmelseorten. — Efter det att emellertid läkaren blifvit tillkallad för att besigtiga de sjuke, fann denne att två af dem hade märkbart förbättrats; men för att icke förlänga vistelsen i denna hamn och öka kostnaderna, beslöt kaptenen att påmönstra två andra öfvertalige matroser i de sjuka portugisernas ställe, hvilka sistnämnde voro KE otjenstbare och icke ens fingo föras i land. 3 vasst ÖN (Här slutar den Se sjöförklaringen. Resan från Gibraltar till Triest gick temligen snabbt och utan något anmärkningsvärdt äfventyr.) tt OLD Till Redaktionen af Aftonbladet! Då redaktionen alltid med välvilja omfattar. samhällsgagneliga företag, så är jag öfvertygad, att min anhållan om ett rum i bladet för nedanstående uppsats och anmälan benäget villfares. Stockholm den 31 Januari 1861. Carl Palmstedt. -—OS RV rr Ad NR SR