Aftonbladet – 5 februari 1861, sida 3

Rällegångsoch Polissaker. En fung mamsell Z. hade i Oktober månac sistlidet år inträdt i kondition hos skomakare mästaren Marelius, för att förestå hans saluboc uti huset n:r 50 vid Drottninggatan. Den ung: flickan hade nödgats först för sin moder oc! derefter för poliskommissarien Johnsson anmäl: omständigheter som föranlät henne att begär: Marelius inkallande till poliskammaren, dervic sådana upplysningar vunnos att poliskammarer biföll ml VA begäran att Bli skild från kondi tionen hos Marelius, hvars hushåll förestås ai en qvinsperson: vid namn Sundholm. MU Z flyttar hem till sin moder, men Marelius vägrar att utlemna hennes byrå, emedan vid lagretsinventering skulle ha felats 5 och ett halft pa tygskor. Marelius instämmes till rådhusrätter med yrkande att han må älnggas utlemna byrån. Då målet i tisdags i förra veckan förevar inför femte afdelningen, förklarar sig Marelius villig att genast utlemna byrån och dörmed blir målet, såsom förlikt, afskrifvet. Samma dag på e. mi infinner sig mll Z. hos Marelius för att hemtz sin byrå, men finner då lådorna uppbrutna och i byrån saknades en schal, som hon säget sig ha till julgåfva emottagit af Marelius och 7 alnar domestiks och 2 par strumpor, som hon skall ha fått till julklapp af hushållerskan Sundholm. Saken anmäles nu hos stadsfiskalen Kock, hvilken till i lördags hade till poliskammaren låtit inkalla Marelius, Då målet påropades, inställde sig Marelius och mll Z. Marelius erkände att han uppbrutit byrån, men en att de persedlar han tagit ur byrån tillhörde hushållerskan Sundholm. Marelius hade tillsagt mill Z., att han skulle uppbryta hennes byrå, om hon icke infann si och utlemnade Sundholms tillhörigheter. Han yrkade nu att till vittnen få höra i främsta rummet hushållerskan Sundholm hvilken för några dagar sedan flyttat från honom, äfvensom tvenne gesäller som närvarit då han uppbrutit byrån. Sundholm hördes och påstod, att hon åt Sig köpt de ur mil Z:s byrå tagna persedlar, och styrkte sådant genom att förevisa en kontrabok mellan Marelius och kramhandlaren Meurling. På hvad sätt schalen och Tärftet kommit i mil Z:s gömmor, derom kunde Sundholny icke upplysa MI Z. vidhöll emellertid, att hon på julaftonen emottagit förenämnde persedlar förseglade såsom lat och uppgaf namn å flere personer. för hvilka Marelhius skulle ha uppgifvit, att han skänkt henne sehalen: Nu yttrade mll Z.,.är det endast derföre att jag nödgades flytta från Marelius, föratt undgå hans enträgenhet, som han i hämnd vill beröfva mig hvad han en gång skänkt mig. Då Marelius icke godvilligt kunde förmås återlemna de omtvistade persedlarne, ansåg sig öfverstäthållareembetet icke kunna taga vidare befattning med målet, utan hänviste mll Z. attinstämma Marelius till rådhusrätten, och deryrka det ansvar mot Marelius hvartill hon fann sig befogad. Saken förekom i dag åter inför rådhusrättens femte afdelning, och vi skola i morgon redogöra för hvad-som temid förekom. Marelii beteeride. föranledde stadsfiskalen Kock att uppträda som. allmän åklagare i målet. — Grof våldsbragd: Vi ha förut omnämnt det våld. somföröfvats mot en qvinna wid. namn Westerholm, i tjenst å en krog ihusetn:r 7 vid Prestgatan, hvilken qvinna af en mansa blifvit med knif illa huggen och sargad. Westerholm har alltsedan slutet af sistlidne Oktober, till följd af det mot henne begångna våldet, legat ä lasarettet, och har ransakningen med den för brottet angifna och häktade manspersonen Joh. Wigren anstått i afbidan på Westerholms tillfrisknande. Då målet i går påropades vid rådhusrättens fjerde afdelning var Westerholm, som nu befinner sig så pass återställd, att hon kunnat ininna sig för rätten, tillstädes samt uppgaf förloppet af händelsen, af hvars ohyggliga detaljer vi anföra följande: Torsdagen den 25 sistl. Oktober hade Wigren varit inne å förenämnde krog vå eftermiddagen klockan mellan 4 och 5. Då Westerholm under tiden skulle gå ned uti den i huset belägna kälare, för att derifrån Npphemfa ved, hade Wioren följt efter henne dit och bedt att få lysa henne, hvarföre hon tackade, men svarat att hon kunde lysa sig sjelf. Wigren hade icke dess! mindre gått med henne, och sedan deinkommit ; källaresvalen, hade Wigren slagit igen dörren. efter dem, hvarpå han med våld og henne samt med en framdragen knif, under förklarande att Westerholm ej med lifvet skulle ! komma derifrån, skurit henne i venstra benet! och låret äfvensom i ansigtet. Då hon derefter jörsökte att resa sig upp och undkomma, hade Wigren handlöst från källaresvalen skuffat henne utför de 16 trappsteg som ledde ned till källaen, der hon en lång: stund legat utan sans. öfter fera fruktlösa bemödanden lyckades hon lutligen kräla sig uppför trappan och tillbaka n på krogen, der hon likväl, i anseende till sin