Aftonbladet – 5 februari 1861, sida 2

astade, eller med last af tullfria varor, har sontrollen såtillvida förenklats, att den hälanefter kommer att utöfvas af tillfälliga, vå obestämda tider skeende patruller. Af sifvandet af specifika lastningsattester komner således att upphöra. En vidsträcktare frihet har ock lemnats utrikes-sjöfartep med mindre fartyg, i det utt de strängare kontrollföreskrifter och ansvarsbestämmelser, som farkoster under 15 äster varit underkastade, numera endast zomma att gälla, utom för öppna båtar, för läckade fartyg under 10 lästers drägtighet. Beträffande inrikes sjöfarten, qvarstår hufvudsakligen den hittills påbjudna förpassningsskyldigheten. Sålunda ärerfinner man bland annat, stadgandet att vid färd från a såväl fartyg som last skall förses med förpassning. Härifrån undantagas dock dels seglande fartyg under 15 lästers drägtighet vid fart inom samma eller nästgränsande sjötullskammare-distrikt (derest ej Oresund från Malmö till Torekow befares, då förpassning fordras), dels ock ångfartyg, hvilka i allmänhet äro från förpassningsskyldighet fria, såvida de icke på samma resa anlöpa både utrikes och inrikes orter. Bland förändringar, som i öfrigt vidtagits till förenkling af nu gällande förpassningssystem torde märkas: borttagandet af skyldigheten att för vissa varuartiklar förete förtullningsbevis såsom vilkor för förpassnings erhållande, samt upphörandet af fartygs utvisitation äfvensom af undersökningen af inrikes resandes effekter, samt i allmänhet at varor, som i det inre af landet sjöeller landvägen föras. I afseende på rättigheten till varors uppläggning och till: anstånd. med tullumgäldernas erläggande hatva föreskrifterna undergått väsendtliga förenklingar och lättnader. De särskilda, hittills befintliga kreditupplagsoch nederlagsrättigheterna äro letat gen sammanförda under den gemensamma benämningen nederlag, men med vissa förändringar. Bland dessa må i främsta rummet nämnas, att den med kreditupplaget hittills förenade rätt till afgiftsfritt uppläggande af varor under ett års tid, hädanefter upphör, och att för all varuuppläggning på nederlag, likasom vid reexport derifrån, skall erläggas en lindrig nederlagsafgift, hvilken, i enlighet med den af rikets ständer gillade beräkningserund, hädanefter skall utgå med 1 procent af tullbeloppet i stället för, såsom hittills skett, med en fjerdedels procent af varans tullvärde. Men deremot har den tillförene, såsom särskild rättighet endast åt handlande i Stockholm, Göteborg och Landskrona medgifna 30 dagars kredit för tullafgifterna blifvit utsträckt till alla stapelstäder, vid förtullning från nederlag till Belopp af minst 100 rdr; äfvensom en ännu långt betydligare förmån blifvit de trafikerande beredd derigenom att för de s. k. kassaartiklarne — kalle, socker, t6, tobak, vin, arrak m. m. — när: vissa bestämda minimiqvantiteter (från 2000 sklp. för tå till . sklp. för socker) deraf angifvas till nederlag, 3 månaders anstånd med tullafgifterna medgifvits, mot säkerhet i qvarliggande varuqvantitet, hvilken då ej: får unerstiga den sålunda förtullade. Ytterligare må anmärkas, att tiden för nederlags begagnande blifvit bestämd till 3 i stället för 5 år, efter hvilken tid upplagdt gods, som ej blifvit förtulladt eller Pehr teradt, genom tullverkets försorg försäljes; att från nederlagsrätt undantages, utom art. krut, äfven bränvin och sprit af säd eller potates; och att allmän nederlagsrätt i hvarje stapelstad är beviljad icke allenast för salt utan äfven för fisk, saltad och torr, såsom utgörande en för alla landsorter oumbärlig nödvändighetsvara. Bland de allmänna föreskrifter, som innefattas i tullstadgans 8:de kap. må slutligen nämnas, att undersökningsrätten i enskildes boningar blifvit upphäfd, äfvensom landsförvisningsstraffet vid oloflig vatuförsel för utländsk man eller medlem af judiska nationen, som ej innehar svensk medborgårrätt, försvunnit. I anledning af vår i lördagsbladet i förbigående framställda anmärkning om längden af den tid, som åtgått innan regeringen fattat beslut öfver det från generaltullstyrelsen inkomna förslaget till den nya stadgan, gifver författaren i Posttidningen den förklaringen, att förslaget visserligen ingafs till regeringen i Maj 1858, men: att det blef remitteradt till högsta domstolens utlåtande; att, sedan vidlyftiga anmärkningar mot detsamma derstädes framställts, dessa blefvo generaltullstyrelsen meddelade till besvarande; att ärendet i följd häraf icke återkom till regeringen förrän i slutet af år 1859 och att, då hos rikets ständer vid sednaste riksmöte äfven förekommo framställningar i hithörande ämnen, regeringen ansett sig ej Söra före riksdacens slut företasa fråsan