EN KUNGLIG SEKTER. Berättelse af författarinnan till Kusinerna.) Pah! sade gnbben, än alla dina balkurtiser, dina teateroch RN och alla dina andra flammor?? Ah farbror, hvad man känner för dessa — det är så himmelsvidt skildt:från den känsla, som en ädel ger hvars erhållande , till maka är målet för ens högsta önskan, — ingifver. ; Nå godt! Nu kastar du väl all juridik till fandersoch blir possessionat? Nej, farbror, jag vill framgå jag börjat och som aldrig fallit mig mera lockande än just nu, då jag icke kunde behöfva det för min bergning. Ja, menniskan är en sammansättning af motsatser, och hvad dig angår, vore det skada, om du lemnade en bana der du pi om du ville, i hög grad utmärka ig. Jal jag har tänkt att söka mig till Göta hofrätt. 5å!X sade gubben med ett illa doldt missnöje, skall du bort från Stockholm! Jag trodde din sköna skulle stanna här. Det-blir tomt. för gubben efter dig! Jag harju ingen mer anhörig än du.cAck farbror, sade Ernst och omfamnade den gamle, hvad dessa ord klinga skönt för mitt bjerta! Ack, ack! om farbror sagt sådant förr då — hade jag kanske varit en helt anman:? 5e så, se så! sade gubben och låtsade vilja göra sig lös, men; tryckte ynglingen på samma gång till. sitt bröst. . Ja, om du alltid. varit så som nu på en tid... Men nu skola vi ej göra hvarandra förebråelser och icke heller stå och omfamna hvarandra, för pigan kan ju höra buller och komma och titta etter, och då kan hon ju tro, att vi äro fulla eller kollriga. Ja så! fortfor han, sedan han — — den bana 2) Se AB. nird-17, 20—29.